I´m so happy!

Ibland känner man sig så dum. Puckad. Dålig och värdelös. Eller i alla fall jag. Vissa människor verkar som att de alltid är king of the world men jag tror inte att de innerst inne känner så. Eller så gör de det men sån är inte jag i alla fall.

Vi spelade brännboll för nån vecka sedan. Jag är fullständigt värdelös på brännboll. Körde taktiken stå på ett ställe på plan där få bollar hamnar och ägna tiden åt att sms:a i stället (på grund av att jag inte bara hade en känsla av att vara sämst utan dras med en kronisk rastlöshet..). Men jag överlevde det också, även om självförtroendet blev lite sargat. Men när Charlot föreslog brännbollsträffar i sommar fick jag en instinktiv känsla av att just då kommer jag nog att vara strängt upptagen..

Attitude is everything.

Och igår var sista dagen på KBT kursen. Det har varit en mycket givande vecka och diskussionerna har emellanåt osat hett. Jag har känt att jag droppat några intelligenta inlägg i debatterna och va rätt nöjd. Fram till och med att det var fem minuter kvar och diskussionen kring om det går att förebygga självmord eller inte var i sitt esse då en tanke poppade upp i mitt huvud. Men det är ju olagligt med självmord. Och då sa jag det. Och då såg alla ut som frågetecken och när de fattade vad jag menade övergick deras utseende till att utstråla "she´s a dumb ass" och min granne påtalade för mig att "den lagen togs bort på 70-talet". Jaha. Och då var det dags att runda av kursen och skriva utvärderingar och bla bla. Så att det kändes ju inte så där klockrent bra liksom. Dum dum dum. Men va f-n, jag bjuder på den!!

Senast självmord var olagligt såg man ut såhär.. uuups

I förra inlägget tog jag ju upp att man inte kan köpa sig till långsiktig lycka men däremot kortsiktig. Och det stämmer. Jag och söta Emmot panikshoppade på lunchen igår. "Oj den va fin och den va fin och den också och kanske en tunika och jaa en tunika till för den var ju i en annan färg och blått har jag aldrig haft och sjömansstuket är ju inne nu och en grå munkjacka måste jag bara ha för den täcker både min rumpa och är lite speciell för dragkedjan är på sidan och oj vilken klänning den kan jag ha på bröllopet kanske men hur som helt jag tar den!". Och när jag gick därifrån med en munkjacka, två tunikor, en klänning och en kavaj så var jag lycklig. Det går inte att förneka. Sedan var ju beviset för att lyckan var kortvarig att jag vandrade hem i natten, berusad på bubbel (som är min nya festdricka-sweeet säger jag bara!), i min nya tunika och kavaj med tårarna sprutandes ut tårsäckarna men so what?! Jag var lycklig mellan 13 och 22 och den lyckan kostade bara 2000 pix!!
I´m so happy! happy happy happy!

Så eftersom bloggen har blivit någon form av terapi för mig så blir det bara en jädra tugg om mig själv och min lycka och olycka men jag hoppas ni står ut tills dess att terapisessionen är över och jag kan börja knappra om vad den här bloggen egentligen handlar om. SEX AND LINKÖPING CITY. Love ya!
(My house i linköping city. och nån form av stor boll i bakgrunden. Tydligen nån djärv arkitekts tankar om att den ska ligga där, bakom husknuten, i framtiden. Bollen alltså. Hmm funderar på om det inte är läge att nästan längta efter den fruktansvärda filbyterskylten igen som färgade vardagsrummet med alla regnbågens färger....)