Any how.. Ingen gick ju miste om det helt fantastiska bröllopet häromdagen. Och jag vet inte en enda kvinna som inte föll pladask för hela evenemanget och bara ÄLSKADE varje romantisk sekund av bröllopet. Själv satt mamma och jag och snyftade framför dumburken med varsitt glas champange (okej då det va nog mousserande) och en bit citrontårta (till mammas stora besvikelse var alla prinsesstårtor slutsålda).TRUE LOVE

Jag älskar i alla fall bröllop. Jag älskar kärlek som man planerar att hålla fast vid för resten av livet. Tills döden skiljer en åt. Inte tills man inte känner för det längre, tycker det är jobbigt, inte står ut med katthårstrån, hittar någon snyggare eller någon som vill ligga mera eller helt enkelt bara slarvar bort kärleken. Utan tills man inte andas längre. Till sista andetaget. Tills hjärtat slutar slå. Tills döden skiljer en åt. Så intensivt vill jag älska och bli älskad. Och det är den kärleken man firar vid ett bröllop. HURRA! På fredag är det dags igen. Jag längtar!
Men nu ska här sovas. Undrar vad man ska käka till frukost imorrn. Funderar på musli med vatten eller vatten med musli. Lingen- eller jordgubbssylt? Oj oj alla dessa val i livet....

Sweet dreams!
Sedan skölja ur. Handdukstorka igen. Smeta in lite silkesdroppar i ett jämnt skickt. Inte för mycket, och inte för lite. Hemligheten bakom silkesdroppar. Sedan ska man spraya i värmeskydd inför föningen och eventuellt plattningen eller lockningen om man föredrar det. Helst föna med kall luft men då jag har väldigt väldigt många fast oerhört tunna hårstrån skulle det ta mig till imorgonbitti varför jag väljer att brumma på med högsta värme och rikligt med värmeskydd!
Något annat som jag reflekterat mycket över den senaste tiden är respekt för sig själv och vikten av att tycka om sig själv. Jag kan kasta mig ut i de ohämmades land och säga att jag tycker verkligen om mig själv. Jag tycker om att vara med mig. Jag har verkligen roligt med mig själv. Jag gillar min smak på kläder, musik och smink. Jag tycker mina skämt är roliga och mina tankar ganska intelligenta. Jag tycker oftast att jag har rätt :) Självklart har jag viss självdistans och inser att jag ibland klär mig fult, drar usla skämt, är dum och har fel med mera men man måste ha överseende med sig själv på samma sätt som man måste ha övereseende med sina vänner och familjemedlemmar. Ingen är perfekt. Och det ska man inte kräva av sig själv heller. Men jag tror det är viktigt att tycka om sig själv. Att faktisk älska sig själv. Då tror jag man har mycket lättare att öppna sitt hjärta och verkligen älska andra. För vi behöver varandra.
Jag ska verkligen försöka sluta tycka så jävla synd om mig själv. Jag ska försöka öppna upp mitt sinne mera och ta in hur min familj och mina vänner mår. Jag vill stötta dem jag älskar och dem som verkligen stöttat mig. Jag vill ge tillbaka mångfalt det jag fått. 
the sound of letting go
En Hermès