Till sista andetaget.

Man vet att man spenderar alldeles för lite tid hemma när man sitter och ugglar mitt i natten med en skål med musli, sylt och vatten i brist på något annat att gnaga på. Mjölk. I miss mjölk. Eller fil! Hade iof fiskbullar också men de smakade urk så de skänktes till mina tacksamma luddbollar. Ack the fabulous life of Linköpings Carrie Bradshaw...
Any how.. Ingen gick ju miste om det helt fantastiska bröllopet häromdagen. Och jag vet inte en enda kvinna som inte föll pladask för hela evenemanget och bara ÄLSKADE varje romantisk sekund av bröllopet. Själv satt mamma och jag och snyftade framför dumburken med varsitt glas champange (okej då det va nog mousserande) och en bit citrontårta (till mammas stora besvikelse var alla prinsesstårtor slutsålda).

TRUE LOVE

Jag älskar i alla fall bröllop. Jag älskar kärlek som man planerar att hålla fast vid för resten av livet. Tills döden skiljer en åt. Inte tills man inte känner för det längre, tycker det är jobbigt, inte står ut med katthårstrån, hittar någon snyggare eller någon som vill ligga mera eller helt enkelt bara slarvar bort kärleken. Utan tills man inte andas längre. Till sista andetaget. Tills hjärtat slutar slå. Tills döden skiljer en åt. Så intensivt vill jag älska och bli älskad. Och det är den kärleken man firar vid ett bröllop. HURRA! På fredag är det dags igen. Jag längtar!

Men nu ska här sovas. Undrar vad man ska käka till frukost imorrn. Funderar på musli med vatten eller vatten med musli. Lingen- eller jordgubbssylt? Oj oj alla dessa val i livet....

Sweet dreams!