k-k-k-kära nåån!!

Ack och ve. Länge har jag innerst inne vetat att den dagen skulle komma. Men ändå så effektivt lyckats förtränga... Men idag var den här.

Men vi ska börja från början. För igår gjorde jag en annan fasansfull upptäckt. "Mitt namn" är i princip taget. Ni vet, det namn som man sedan mellanstadiet, eller åtmindstånde högstadiet, har paxat som namnet man ska döpa sin framtida dotter till. Och igår framkom att en nära vän har precis samma namn högst upp på sin lista. Och min nära vän är typ två veckor från att föda. Jag är hopplöst efter..

Men sånt är livet. Oförutsägbart. Jag skulle aldrig aldrig missunna vederbörande "mitt namn" för det är minst lika mycket hennes!! Och det spelar verkligen ingen roll om de heter samma, de små knoddarna. Även om jag mycket frikostigt har erbjudit namnet makaronen till deras baby :)

Makaronen?

Bäbis?

Så slutligen var det inte en så fasansfull upptäckt ändå. utan bara ännu ett bevis på att vi har

samma goda smak!

Men så kom idag. Och ännu en kalldusch. Jag satt helt oförberedd, med garden nere, i frisörstolen och funderade på lite ditten och datten. och då kastar hon det i huvudet på mig. "jag är ledsen carrie men jag tror jag just identifierat dina två första gråa hårstrån, vill du spara dem?" No thank´s. Ghhhaaa.

det är nu ett faktum. I AM TWENTY NO MORE!!!

Grått hår, k-k-kääära nååån!!! Men jag vill fortfarande tro att jag varit med om någon form av olycka mot just denna del av huvudet. Ett slag eller en hård boll eller något (jag blir faktiskt väldigt ofta traffad av bollar på träningen) som gjort att just den hårsäcken dött och det har ingen koppling till ålder. Vilket kan hända vem som helst. Jo så måste det vara. Så det var kanske inte så farligt det heller =) Think positive!!

Bara i smyg..

Jag blir riktigt upprörd när vi tjejer slösar vår dyrbara tid på att trycka ner varandra. Det spelar ingen roll om vi är kollegor, motståndare i sport, helt främmande för varandra eller bra vänner. Med jämna mellanrum ägnar vi oss åt att trycka ner varandra, mer eller mindre medvetet. Och mer eller mindre öppet.

Att i sportsamanhang kalla varandra för f**ta eller fetto tycker jag är helt oacceptabelt. Jag vet att jag själv så sent som för två dagar sedan kallade motståndarna för the "f-word". Har länge tänkt att: hallå, spela roll. de hör ju inte. För jag har naturligtvis inte sagt det direkt TILL någon. utan bara OM någon. Men det är skit samma. Det ursäkter ingenting. Framför allt inte när man är 27 år. GROW UP mee self.

Det här är mer killarnas sätt. inte alltid helt rätt det heller...

När jag med flera säger sådana idiotbarnsliga saker ger ut helt fel signaler. För det första kan motståndarna mycket väl höra det. För det andra så signalerar man till andra och yngre medspelare i laget att det är ord som är acceptabla att kalla varandra för. Det är det naturligtvis INTE. Så jag lovar. Jag har sagt det ordet för absolut sista gången.

Det som inträffade för två dagar sedan var just att en i mitt lag blev kallad för f'**ta av motståndaren. Osportsligt. Otaktiskt. Idiotiskt. Men ack så mänskligt. Jag markerade att jag inte tyckte det är okej. För det tycker jag inte även om jag själv inte är perfekt. Och jag tycker att denna typen av beteende ska stävjas så snart som det bara är möjligt. Och jag ska börja med mig själv.

Nästan ännu värre är det när tjejer kallar varandra för fetto. Det har hänt på plan. Det har hänt på dansgolvet. Och det har hänt på många fler ställen. ta er samma för f-n. Vi vet ju alla att det är bland det mest sårande man kan få höra. Så varför skadar vi varandra på det sättet. Nää vi har agressioner precis som killarna, jag antar att det är vad det hela handlar om. Men det måste finnas bättre sätt att kanalisera sin ilska på!!

Så sammanfattningsvis, jag är en dålig människa. Men det ända man kan göra vid sådana fasansfulla insikter är att självransaka sig själv. Det finns många andra saker jag vill förbättra. tankar och handlingar jag vill förändra. Så jippii. Från och med i morgon börjas ännu ett NYTT LIV. Fräsht asså. God natt. Och förlåt alla er brudar som jag kallat för the "F-word". Men bara i smyg...

nya flunsan

Egoism är det fulaste ord jag vet. Det fräter sönder vänskapliga relationer och gör människor bittra och ensama. Nä för min del får det begreppet eller känskan eller tanken eller vad det nu är gärna utrotas.

När ämnet egoism kommer på tapeten så kommer jag osökt in på vaccinationen mot "den nya influensan" som den heter om man ska vara politisk korrekt (vilket detta forum i och för sig inte är känt för men i alla fall..). Folk funderar och tvekar. "Vågar jag? Ska jag? Tänkt om jag får ont i armen, vad jobbigt det blir då... men jag slipper ju få flunsan. Hmm"

Ja du vågar, och du bör. Om du inte har en riktigt bra anlednign att låta bli. Inte för din egen skull. Utan för flockens skull. För alla svaga, gamla, sjuka, gravida, barn med flera som slipper bli smittade, sjuka och riskera att dö för att influensan tillåts spridas som en löpeld över landet. Det är för dem vi vaccinerar oss i första hand. Något som jag tror Leksand hockey missade då de "beställde" massvaccination till laget för att de minsann inte ska missa några poäng i serien för att deras gubbar är sjuka. Nä ett lågvattenmärke om ni frågar mig. Finns ingen anledning att gå före i kön när man är ung och stark idrottsman (hur mycke man än vill vinna, var god se föregående inlägg).

Men när vi sedan har facit i hand kommer det inte alls vara säkert att vaccinationen var kostnadseffektiv. Att den gav så stor effekt som vi hade hoppats. Men just nu är kunskapsläget sådant att rekomendationerna från de som verkligen har satt sig in i ämnet är att vi ska vaccinera oss.

Ja så känner jag. Om någon undrade :)

Ha det bra i snön!