Vill du bli en myra?

Vad är egentligen karma? Hade en diskussion med alltid lika intressanta Katy häromdagen. Kommer sakna den kvinnan något vansinnigt när hon snart tar sitt pick och pack (inklusive pianot?? :) och lämnar linköping city. i alla fall. Diskussionen handlade om karma. Och visst är det att man ska leva detta livet så bra som möjligt, det vill säga genom att vara en så god människa som möjligt. Om man lyckas vara god, så föds man till nåt bättre. Typ SJP (ha ha skämt asså, och förkortningen betyder Sarah Jessica Parker för er som inte är besatta av SATC..). Och om man inte lyckas vara en god människa så föds man till något sämre. typ en myra eller något. Och det som vi var lite osäkra på var vad själva slutstadiet var, om det var just det som var karma. Att inte återfödas mer utan att uppnå det perfekta. Eller om karma var själva företelsen att återfödas. Vi beslutade i alla fall att läsa på vår religionskunskap till nästa gång..

Har idag haft en lunchträff med John Colt. Den mannen är djupsinnig. En äkta estet och så långt ifrån en materialist man kan tänka sig. Nu inser jag att denna blogg skulle kunna ta någon form av medalj i materialismens blogg-VM eftersom det skrivs mycket om världsliga saker som nagelack, snygga skor och så vidare. Men innebär att gilla vackra saker och shopping samma sak som att återfödas i en sämre karma (snälla, vad som helst utom spindel, ME NOT LIKE)???

Efter en viktig disktussion med Mr Cole så klargjorde han en sanning för mig. Om man kan rätfördiga sitt goda levene här hemma i västvärlden genom att handla gott så kan man också unna sig att lyxa till det för sin egen skull. Om man ler en extra gång mot mannen med rollator som ingen ägnar en blick så behöver man inte lämna tillbaka den nya ögonskuggan. Och om man åker till Kuba, som Mr Colt, så får man unna sig en smarrig hummer (eller två) om man samtidigt ger en fattig gumma en tia. Och då kan man också, för sitt eget samvetes skull, också titta alla människor i ögonen. Och inte som direktörerna, behöva ta på sig skygglapparna för att kunna vistas bland vanligt, fattigt, folk.

Sammanfattningsvis behöver man inte ta hela världens sorger på sina axlar. men man kanske inte kan leva med skygglappar på heller. utan försöka handla så gott man kan. om det gäller kubanerna eller bara en tant på IcA, det spelar ingen roll. Men om man gör det kan man också kosta på sig lite vardagslyx utan att må dåligt i själen.

Deep shit..

Har jag sagt att jag älskar smycken? Framför allt de som man har fått av någon. det är lite extra kärlek i dem. Har på mig Mirandas svarta underbara halsband idag till exempel. Puss och välkommen hem!

bye bye - I´m fabulous!

Behövlig bloggpaus har infunnit sig. Inspirationen måste finnas annars blir det bara skit. Men jag hoppas att någon läsare finns kvar. För till skillnad från många andra bloggar, som handlar om att skriva av sig och må bättre, skriver jag för mina läsare. För att jag vill att ni ska må bättre. Fast kanske i förlängningen jag också. Men utan läsare skulle dessa inlägg kännas lite "jahopp"...



Så dagens tema att försöka få mina läsare att må bättre. Kvinnor som män. Om det nu bara är en som fortfarande orkar klicka in på den här sidan (mamma är det du?? :) så är det ändå värt det!



Alla är fabulous!!! Glöm aldrig bort det. När allt känns skit. När du har blivit dissad av någon, kille, kompis, arbetskamrat eller vem det kan tänkas vara. Skit i det. Sväng lite extra på höfterna när du går över torget, ta ett sexigt bloss på din låtsascigg (sugrör, läpsyl, pennan eller vad du kommer åt. bara inte en riktig cigg.. obs gör detta i smyg för att undvika nördstämpel..) och kom ihåg att tänka, eller säg rakt ut, I don´t care, cause I´M FABULOUS!!



Man kan skita i vad andra håller på med. Inte ta åt sig. Och skydda sig bakom sin "fabulous" manteln. Men för att komma undan med det gäller en viktig regel. Man måste behandla andra som man själv skulle vilja bli behandlad. Annars är man inte ett dugg fabulous. bara patetisk. Och stå upp för dem du älskar. Försvara dem och trösta dem när de behöver. Få dem att känna sig fantastiska. Även när det är det sista de känner sig.



Som ett exempel. Du har haft tillställningar där du bjudit lite ditten och datten (älskar det uttrycket btw) och alla har trevligt. Tre veckor senare har en av de som var där en egen tillställning. och bjuder alla de som var hos dig. Förutom just dig. Det är inte ok. det är inte juste. Och det är inte fabulous!! Gör man så kan man inte sedan, om man själv blir dissad av någon annan, gå över torget och använda mitt mantra. Då får man gå och känna sig dissad. För återigen. Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Även om du inte tycker att någon är superskoj, eller vad nu problemet kan vara, så agera med lite hjärta. Det är det viktigaste organet vi har i vår kropp. Även om hjärnan är rätt bra att ha också. Och lungorna. och ja ja ni hajjar.



Soo ladies and gentlemen. det var dagens reflektioner. har sjukt många saker att förmedla nu efter ett långt uppehåll. det brinner i fingrarna. Men en sak i taget.





Måla på lite läppstift (visst har det fallit lite i glömska? why? 6:igt ju), sväng på höfterna. DU ÄR F***ING FABULOUS!

EN HELT SJUUUUK DAG ASSÅ...

Har haft lite som policy att inte bubbla så mycke om mitt liv, utan mer om mina fina vänners och deras spännande och galna liv.. vet inte om jag lyckats. Men nu kan jag inte låta bli att berätta om den galnaste dagen i mitt liv. Gårdagen.


Det började vid 4 hugget på morgonen. Hade en dröm (sluta inte läs, även om andras drömmar är sugtråkigt att höra om, det kommer en skojig poäng..) om att jag var på egen planhalva och dribblade lite med bollen (WHYY! Du vet ju att du är sämst på det momentet). Plötsligt kommer dribbelkungen Charlot in i drömmen och snor bollen. Sneglar bakåt och ser till min fasa att vi tagit ut målisen.. Mkt oklart varför. Men i alla fall. Jag blir så till mig att jag ska sträcka ut klubban efter bollen och försöka rädda tillbaka den. Då vaknar jag. Av att jag slängt ut armen (med den imaginära innebandyklubban i) och vält ut en halvliter vatten från mitt vattenglas på nattduksbordet. Men mål blev det inte i alla fall.


Men det var ju långt ifrån det galnaste denna dag. Det var bara förrätten.


Jag hade i 2-3 veckors tid förberett en föreläsnning för mina kollegor. Och suttit uppe några nätter och filat på en power-point. Allt var förberett. jag skulle ta den yber-tidiga bussen 06.13 för att hinna installera datorn i föreläsningssalen och allt innan morgonmötet då den stora presentationen skulle ske. Vandrar ut från lägenheten i gryningen. Med ryggan och dataväskan i släptåg. Hoppar på bussen och sätter mig hurtigt och läser på föreläsningen. Men blir plötsligt väldigt väldigt trött... Ska bara vila ögonlocken lite. Lägger tillfälligt bort föreläsningspapprena. Vaknar plötsligt upp i motala. Trär på ryggan och tar tag i dataväskan. Snabbt av.


Går i godan ro genom korridorerna på jobbet. När jag plötsligt stelnar till. PAPPRENA!!! Har hela föreläsningen kvar på bussen! PANIK! Handlingskraftig som man är i ottan ringde jag 118 118 och fick fatt på bussbolaget som ringde upp busschaffisen. Han var nere vid resecentrum, cirka 15-20minuters gångväg från min arbetsplats. Och skulle tillbaka till Linköping. Om 6 MINUTER. Panik nr 2 bryter ut. Han lovar att vänta 7minuter vilket jag då bedömer som rimligt.


Springer så jag nästan spottar blod. Ryggan som väger tio kilo minst. Dataväskan slänger i luften. Astmaanfallet är nära. Det kommer aldrig gå! Något måste offras.. Det får bli ryggan. Kastar den i en buske. "hoppas vi ses igen, jag har alltid tyckt mycke om dig väskan..". Löper vidare. Över trafikljus med lastbilar som slänger sig på hornet. Halkar och flåsar.










LÖPARE....




7minuter och 30 sekunder senare kastar jag mig in i bussen, och får tillbaka mina älskade papper! Tackar högre makter (och chaffisen som jag allvarigt funderar på att tillägna dagens ros) och vandrar tillbaka mot jobbet. Med svetten rinnande längs kroppen under världens varmaste jacka (och det är så otroligt sant, måste rekomendera den för alla världens eskimåer). Återförenas med min kära ryggsäck. Och sen åter framme på jobbet. Samma tid som om jag tagit den vanliga bussen. Men hinner ändå starta upp datorn och kan relativt smärtfitt hålla mitt lilla föredrag. MEN VA SJUUUKT!! vet inte om det framgår av denna presentation av denna morgon. men det va det sjukaste jag varit med om. Glad att jag överlevde skiten.





Nåt som också är sjukt är hur en levenade varelse kan vara så här söt.







Mjau.

Kakan är utrotningshotad!

Dagens kvinnor har massor att göra. Man ska jobba och ha en framgångsrik karriär, skaffa familj och hinna engagera sig i barnens alla fritidsaktiviteter med mera, ha något fritidsintresse själv och så mycket annat. Men vad har hänt med de traditionella kvinnosysslorna? Hinner någon egentligen göra söndagsstek längre? Hur många lagar egen sås nu för tiden? Det finns i alla fall en marknad för färdig sås vilket är uppenbart när man botaniserar bland Ica Maxis hyllor.. Och hur ska det gå för småkakan??? Jag är bekymrad.

Var på det finaste kalaset ever i lördags kväll. 90 års kalas. Det är respekt. Och det bjöds på 7 sorters kakor, en bullsort, tre till fem koppar kaffe per huvud samt tranbärssaft efteråt för den som blev torr i strupen. Och ALLA kakor var hemmagjorda och de var rena MÄSTERVÄRK! Blir riktigt lycklig när jag tänker på dem. Åt typ en till två av varje sort och hade inte ett dugg dåligt samvete efteråt! Det va värt att bli lite rund om höfterna!

Men hur ska det gå för kakan nu? När denna fantastiska generation kvinnor lämnanr över staffettpinnen till oss? Kommer konsten och hantverket att försvinna? Jag hoppas inte det. Och det är naturligtvis ingenting som säger att inte killarna kan ta över denna stafettpinne men jag undrar i alla fall om de kommer göra följande helt underbara kakor, till hälften krämvita och till hälften rosa!

Så dagens hiss är den gamla generationens kvinnor. Jag älskar och respekterar er! Ni hann ta mig tusan också en massa. Även om ni inte fick chansen att satsa på er egen karriär på arbetsmarknaden på samma sätt som idag men ni skötte familj och hushåll med en ära! Tyvärr misstänker jag att antalet bloggläsare i denna ålderskategori är begränsad. Så sprid gärna vidare min beundran om ni träffar på dessa fina kvinnor. Som dessutom kunde sy, sticka, väva, virka och mycket annat. Konstarter som dessvärre också är utrotningshotade.

Ps för er som ska göra hemmagjorda cosmopolitans. Köp tranbärsjuice som är koncentrerad och inte färdigspädd för att undvika besvikelsen av en spritsmakande rosa dryck på lördagskvällen efter inköp på systemet för typ 700 pix :S

Jakten på den försvunna julklappen...

CHIC!!! ME LIKE :)

Fredagkväll. Inget är så härligt. After work med söta tjejvänner. Seg i hela kroppen och i huvudet efter arbetsveckan. Ett glas rött och sen somnar man gott.

Mode är fantastiskt. Det kan göra mig riktigt lycklig! Mandy var så vansinnigt chic i går. ÄLSKA den söta kuvertväskan med spets och en rosett. ÄLSKA den cerisea jackan. Det måste ligga i de kvinnliga generna att man tycker så mycket om rosa och gulliga saker så som en rosett av spets. Alla hurrade lika entusiastiskt över Haleys knallrosa kjol härom veckan. BRUDAR GILLAR ROSA. Men ingen regel utan undantag så klart.

Och när jag nämner rosa i detta inlägg så kommer jag naturligtvis osökt in på Samantha.. Denna crazy och härliga kvinna! Igår vandrade jag över torget och noterade att julgranens belysning är nedmonterad. Jesuskrubban har forslats iväg (tror faktiskt den lille träbabyn slapp bli stulen i år. misstänker att de skruvat fast honom i krubban...). Julen är således officiellt slut. Men var tog min julklapp vägen??? Fanns den? det utlåvades en julklappskväll. I alla fall i ruset på nyårsafton. Men sen har det varit tyst.. Ha ha no offence Samantha hoppas jag. Det är just för sånt här som vi löve you!

Efterlyses: Saknad.

Kram.

Fabulous!!

Vardagslyx är att unna sig fina underkläder.

Mycket tid läggs på linnen, jeans, kjolar, strumpbyxor, scarfs, halsband, hårfärg, naglar etc. Men har inte underkläderna fallit lite i glömska?

Det finns så himla mycket snyggt! För er som missade Victoria Secret Show. Oh my!! Misstänker dock att viss förvåning skulle uppstå i sängkammaren om Sveriges kvinnor började tråckla sig in genom dörren och ner under täcket med 2 meter höga vingar på ryggen.. Tror just den biten gör sig bäst på catwalken...

Vägen till lycka (eller i alla fall lite friskt doftande välbefinnande..)

1. Se till att det är fredagkväll.

2. Ploppa i en badbomb i badet. Kryp ner och sippa på ett glas kallt vitt vin.

I och för sig grymt besviken på en hutlöst dyr badbomb jag köpte som såg ut som en kaka. Borde anat oråd redan där men den såg så läcker ut.. Inhandlad på den nya affären som bara säljer saker till badkaret (HUR kan den affären gå runt för övrigt????). Det såg ut som en katt hade bajjat i vattnet när min badbomp gjort sitt :(

Så undvik att ploppa i nåt i badet. Det är ändå så svettigt att bada. Jag ångrar mig. Ta en dusch. Och ha en kall svartvinbärs-cider på schampohyllan.

2. Tvätta håret ordentligt. Använd balsam som smakar som godis. Mums.

3. Smörj in dig med den godaste och krämigaste bodylotion du har.

4. Ta några dutt av din absoluta favvo-parfym

5. Ta på dig dina nya underkläder. Välj din favoritfärg. Spets eller inte spets. Push eller inte. Mönstrat eller enfärgat tyg. Det finns sjukt mycket olika sorter asså! Checka in internet. Dessvärre synnerligen svårt att prova via internet. Klar nackdel vad beträffar just underkläder.

Helst nysolad och vältränad kropp. Således rekomenderas att denna lista till välbefinnande sparas till sommaren då den riskerar att resultera i grav depression nu mitt i depp-januari. Om man inte heter Miranda och ska åka på solsemester. Avundsjuk? Nääää..... Tycker det är fint när mina blåa årdror lyser igenom huden. NOT.

6. Kryp ner i nytvättade lakan till en stekhet kille.

alternativt

kryp ner i nytvättade lakan. Sätt på en soft skiva och njut av en bra bok. Eller dra igång favoritserien och glo på tre avsnitt i rad. Med en påse plockgodis :) Eller ring och skvallra lite med en tjejkompis.

Går det att ha "A FABULOUS NIGHT AT HOME IN LINKÖPING CITY"? - Abso-fucking-lutely!!

CARPE DIEM

Varför består dygnet inte av 30 timmar?? Och varför är man en sådan obotlig tidsoptimist? Finns det inget piller mot det?

Mobilen ringer. HATAR den signalen.. Släpar sig upp och sätter mig och läsa tidgningen. Bara en liten stund... Men plötslit kastar jag ett öga på klockan. GHHAAA!! Springer runt som en stucken gris i lägenheten med macka i ena mungipan, tandborsten i andra och försöker samtidigt dra på mig byxorna.. Kastar mig ut och kutar iväg till bussen. Pustar ut på mitt säte med min alldelses för varma vinterjacka. Jobba jobba jobba. Hej och hå. Gott om tid på eftermiddagen men sitter och surfar på aftonbladet och får ändå springa till bussen hem..

Väl hemma. 30min till hämtning vid "life" och träning. Glor i kylen. Hinner inte göra den där lasagnen som väntat på mig typ tre månader. Misstänker att osten jag köpte den ambitösa dagen i oktober inte längre vill vara med.. Tittar i frysen. Där ligger kroppkakor. Producerade i någon fabrik. Kokade av undertecknad och därefter frysta. Tinar upp dem i mikron. Glömmer bort dem för att jag sitter med ett aldelses onödigt blogginlägg. Får mikra dem en andra gång. Med några lass lingonsylt går de ner på nåra minuter. Sen rusa ut och över torgen till mötesplatsen.. Förlåt förlåt..

Träna träna träna. Hem och duscha alldelsen för varmt och alldelses för länge.. Inse att det är för sent för att gå och lägga sig tidigt. Rusar in i sovrummet och kastar mig under täcket. SOV!! Men vrider på mig några timmar i stället till man äntligen kommer till ro..

Mobilen ringer.. HATAR... ja ni fattar..

Livet rusar iväg. En lärare sa en gång att dagarna och timmarna uppfattas som allt kortare ju äldre man blir för att man på något sätt har fler dagar och timmar i bagaget att relatera till. Fattade inte riktigt men lät skrämmande i alla fall. Väljer att inte tro på det. Men man lever hur som helst bara en gång. SÅ FÅNGA DAGEN. CARPE DIEM. Spring inte till allt. Prioritera. Andas ut och njut av livet. Stek pannkakor!! Det är livskvalitet!!

Shit, Miranda kommer om sju minuter till "Life". Måste sminka mig. Byta om? Borde duschat.. Men men. Plocka in maten (de färdigköpta och mikrade pannkakorna i kombination med varma koppen). Rusa över torget.. Förlåt förlåt.. JA ni fattar...


CARPE DIEM!!!!!

Bli inte rädda!! Inte riktigt så arg som det låter...

För att snabbt bara koppla ihop dagens inlägg med gårdagens.. Drömde i natt om att jag köpte en ny underbar ögonskugga på make up store. Tror jag är inspirerad av alltid så chica Charlot. Fortsätter således drömma intensivt om nätterna men med tema som är vitt skilda från varandra..

Idag är jag förbannad. Är det så att killar kan glida omkring på räkmackor i kvinnodominerade miljöer medan vi kvinnor måste vara så himla försiktiga hela tiden så att vi inte stöter oss med någon? Är toleransen mot kvinnor mycket lägre jämfört med män? Efter diskussion med min visa och skojiga kollega Amy kom vi fram till att det faktiskt kan vara så och det blir jag så skjukt förbannad av att tänka på!! varför kan killar (obs de ska i och för sig helst vara snygga för att dessa påståenden ska stämma men å andra sidan kvittar det nog hur "söta" vi är...) bara lämna fram ett papper och säga " kan du faxa det här åt mig" medan vi i stället måste springa iväg till faxen själva. Försiktigt fråga oss fram "ursäkta, kan du hjälp mig att visa hur faxen fungerar så att jag slipper besvära dig med detta i framtiden och kan faxa pappret själv..".

Jag har naturligtvis inget problem med att faxa själv (även om det allitd är lite klurigt hur tusan man ska trycka nu igen) men det som självklart stör mig är att behandlingen beror på kön. Och exemplet med faxet är ju egentligen ett löjligt exempel. Men många bäckar små resulterar i en jättestor pisst-off Carrie-å!!

Så kvinnor. UNITE! Ena er. Eller oss kanske jag ska säga. Och låt oss samarbeta i stället. Då kan vi bli så himla mycket starkare!! Rekomenderar varmt Liza Marklunds mfl bok "Det finns en särskild palts i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Kanske lite väl agressivt men det är dags nu!! Skärpning! Detta inkluderar naturligtvis mig själv också, är inte bättre än någon annan...

Och sedan till nästa arga punkt. Så fult!! Linköping söndag kväll. Plocka upp ert eget skräp Linköpingsbor!!

Jag är inte så arg som jag låter så bli inte rädda men ibland är det skönt att bli lite upprörd...

Kram!

Vad är din definition av fika??

Hur fungerar vår hjärna och vårt hjärta egentligen? Hjärtat vet jag ju ärligt talat typ hur det fungerar. En stor pump som fördelar blodet ut i kroppen. Men hur kan det då göra så förbannat ont i denna pump ibland? Om nu allt vad känslor och liknande heter ändå sitter uppe i knoppen?

Fredag natt innebar rött vin, bowling och djupa konverstioner med min vänninga Katy. En del människor väcker verkligen den djupa ådran i mig. Den svarta och filosoferande. Den flummiga som är så långt ifrån nagelack och om jag ska permanenta håret eller inte man kan komma. (har fått bestämt nej vad beträffara krullpermanent för att det skulle se crazy ut på mig så är i stället inne på volympermanent. Lite vågigt alltså. Så att det inte blir så vansinnigt platt så fort det inte är nyfönat). Just i skrivande stund verkar det som att min "djupa" sida har flugit sin kos och frågan kring permanent eller inte känns viktigare än någonsin men ska försöka samla ihop mig igen.


Bowling alltså. Nu var det kanske inte det som var huvudattraktionen för kvällen (och det har inget att göra med att jag fick storstryk....... eftersom jag är en sådan bra förlorare vilket har bevisats på så många andra sätt den här LOSER-HELGEN!! :(



ÅTER till saken. Vad katy och jag diskuterade var det här med drömmar. vad vill hjärnan försöka säga till oss när vi drömmer så skumma saker. Båda drömmer ganska ofta om människor som av olika anledningar inte längre finns i våra liv. det kan vara en vän från förr som man glidit ifrån, en släkting som inte längre lever eller en partner som man separerat ifrån och som flyttat iväg norrut.. Mycket oftare vaknar man efter en natt där man drömt om dessa människor, som om de fanns alldeles intill en. Mycket oftare än vad man drömmer om de människor som faktiskt finns i ens liv just nu. Är det hjärnans sätt att försöka rensa undan dessa människor från vårt medvetande? Eller är det hjärnans sätt att försöka påminna oss om deras existens?

Man kan bli påverkad en hel dag efteråt av dessa drömmar. Och undra: Vad var det där om???? Jag har oftast ingen aning. Sannolikt är det något man har förträngt som poppar upp på natten, när man inte på samma sätt kan kontrollera sina tankar. Eller är det just så, att hjärnan håller på att processa bort dessa människor ur vårat medvetande. Ett steg i taget. För det är ju självklart att man inte bara kan radera en människa ur ens medvetande på samma enkla sätt som de rent fysiskt kan plockas bort från våran närvaro. Hjärnan är mer komplex än så.

Och i förlängningen kan man ju undra varför människans hjärna har blivit så komplex. Vad i evolutionen var gynnsamt med att tänka så mycket som vi människor gör. Och fundera över allt möjligt och omöjligt. Varför överlevde de människor som grubblade och de bekymmersfria fick stå tillbaka?? Hade det inte varit skönt och ångesten för miljoner år sedan rensats undan av Gud eller naturen eller vem det är som tagit hand om utvecklingen genom människans historia.

Jag vet inte. det är mycket jag inte har en aning om. Men en sak jag är helt bombsäker på är att om man ska beställa en Cosmopolitan eller Mojito så ska det va en rutinerad bartender som sköter rulijansen. Och för det andra ska jag från och med nu alltid tvätta håret innan jag går och "fikar" eftersom det kan sluta med att man ragglar hem 9 timmar senare. Trött och rätt ful men mycket lycklig!! =)

Fika? (bönsallad. med betoning på böna..)

Fika? Cosmopolitan (4 cl citronvodka, 2 cl Cointreau, 4-6 cl cranberryjuice(pressad citron eller lime))

Peace out. PS den här arkitektoniska katastrofen ska snart skruvas ner :) det stod i cnorren.. nää corren mena jag ju. DS.

går det att snooza den biologiska klockan? och smittar en halv lus?

Burr. Kämpat med skrivkramp hela kvällen efter gårdagens ganska soppiga inlägg (blivit nojig över att tappa läsare). Men nu tror jag det lossnat igen. Återigen rasslar mina icke-manikyrbehandlade naglar över tangenterna. från och med nu ska på denna blogg endast nedtecknas saker som jag verkligen brinner för. Eller som MrB uttrycktde det: "egenligen skiter väl du i hur granarna pyntas.." Så sant...

Men en sak som jag inte skiter i är en av livets stora frågor. Kan man kombinera karriär med familjeliv utan att någondera får stå tillbaka till förmån för den andra?????

Man är ingen ungdom längre. I början av veckan, efter en blöt kväll ute, noterade jag mörka ringar under ögonen dagen efter och sa till spegelbilden "du är sannerligen inte 20 längre carrie". Har använt anti-wrinkel cream varje natt ända sedan dess. Dock inte noterat någon revolutionerande effekt efter hela tre nätter med denna föryngrande behandling...

Åter till den stora frågan. Biologiska klockan tickar på (var sitter den egentligen? Har den hört talas om snooze-funktionen?). Speciellt när man träffar den sötaste babyn i hela Värmland! Plötsligt en dag kommer man drabbars av lazie-ovaries och det börjar brinna i knutarna att fortplanta sig.. Men hur ska det gå ihop sig? Är man en kvinna som dessutom vill ha en framgångsrik karriär, kan man då satsa helhjärtat på familjen också? Finns det utrymme för detta på 2000-talets allt tuffare arbetsmarknad.

Minns som igår när mamma var tvungen att hämta mig på dagis mitt på dagen för att en dagisfröken hittat en halv lus i mitt hår. Kan den moderna kvinnan hinna till dagis och plocka upp sitt "sjuka" barn så att den halva lusen inte spids vidare till övriga dagiskompisar??

Bygger allt på att man har en stöttande make hemma, som kan rycka ut när som helst? Går det att vara hemma med sjukt barn när man har ett viktigt telefonmöte med Tokyo senare samma dag? Går det att sitta kvar på jobbet till nio när man har en treåring hemma som bara är vaken till sju?





De tusen frågornas inlägg.. Trevlig kväll Linköping City!

PS. För den som är osäker på hur man producerar bäbisar rekomenderas boken här ovan. Skriven och illustrerad av en mkt stor författare världen över... ;) DS.

Mer skor till kvinnorna! Jag pyntar!!

Sjukt halt idag. På med broddarna!!

Jag har skrutit om att mina stora fötter är ett sådant plus i innebandysammanhang. Framför allt när man spelar småmål eftersom att man i princip kan täcka av hela målet genom att bara sätta fötterna i vägen :) Men idag måste jag ta tillbaka att det är så fantastiskt bra med stora fötter. Har insett nackdelarna. Nr 1 så är det ju ganska okvinnligt men det kom jag över någon gång under gymnasietiden (dvs något år sedan ;). Nr 2 är det verkliga problemet. det går inte att hitta några SKOR!! Och skor kan vara så underbart fina. och roliga. Och läckra. Och sexiga.. Om man inte går i ett par Converseskor oberoende av årstid och oberoende av övrig outfit. tittade igenom nyårskorten och såg till min fasa att jag hade dessa skor även på nyårsafton!! Katastrof! Hade de även på festerna i somras och så vidare. Ni fattar grejen. Dags att shoppa nya. idag kom jag på ytterligare en orsak till att byta ut dem. de är vansinnigt hala så jag kunde åka skridskor ner för vasavägen på väg hem från bussen. Så nu har jag åkt skridskor i år. Ganska skoj faktiskt! Så ni som har fötter som går i tjejskor, shoppa!! Shoppa för min skull också. Ni kan få pengar så kan jag få njuta av dem på era fötter...


Idag gjorde jag en observation. det är gräsligt att pynta granar så att pyntet endast sträcker sig ned till typ två meter ovanför marken. Kan folk verkligen inte hålla tassarna borta från en ljusslinga. Hur kul kan det vara? För övrigt känns allt vad julpynt och novemberljus fett ute nu. Tomtarna bör flytta tillbaka till vinden!


Och lite positiva saker. Det är så kul att jobba. peppar peppar... Men idag var det riktigt skoj! Värt att brumma ända till motala för faktiskt.


Och som sista punkt idag. För er som fortfarande orkar läsa. Jag älskar tjejkvällar. Ska nog göra en längre utläggning och dessa i ett framtida inlägg. Men jag längtar till charlots nästa tillställning! Hög mysfaktor.


Sammanfattningsvis: dagens dissar: att bara äga ett par skor samt julpynt. Dagens hissar: att gå och knega samt tjejmys.

Och som aptitretare; inlägg som är på g:
*en mer filosofisk utläggning om tjejkvällar.
*är banta inte bara ett jädra skit
och kanske något om mitt över ett år gamla stickprojekt.


By the way. We miss you samantha.

När ska marilyn behöva flytta?

Ikväll höll harry (fram till imorgon även kallad hairy för visst va det då det fanns en klipptid bokad?) en olje-fondueafton för några lyckligt utvalda kvinnor. Kött är gott. Olja och annat flott är gott. Potatisklyftor och bea är gott. Totalt sett var alltså allting utsökt och intogs vid ett rustikt matbord med två ljusstakar som tidigare tillhört kyrkans män. Stora och stiliga.

När man blickar runt i andra människors hem inser man att alla har sin egen stil. harry inte minst med sin unika idé att hänga upp en matta på väggen med två spottar på. Coolt och anorlunda. Eller hur?

Men hur ofta måste man göra om i sitt hem egentligen? det är ju så sjukt kul när man väl håller på. Oftast i samband med att man flyttar in. Man åker som ett liten jihu fram och tillbaka till IKEA och matchar och har sig tills dess att man är riktigt nöjd och sätter sig i sin nydesignade lägenhet med lite tända ljus och njuter. men vad händer sen? När tiden tickar på.. När bör man egentligen designa om sitt hem eller kan man ha det lika dant månad efter månad, år efter år?

Jag har personligen flyttat typ 10 gånger de senaste 5 åren (glad att jag inte har ett piano..) och därför har detta inte varit något problem. Nytänkandet har skett automatiskt efter att rummet hos mamma och pappa bytts mot ett rum inneboendes till studentkorridor och till en etta, sen två och nu sambo i trea.. Men om man nu bor här ett tag, vilket så klart är planen, när ska man då tänka om? Kasta ut den knallrosa tavlan på marilyn monroe som har flyttat med mig runt över hela staden. När ska man byta ut tyget på väggen bakom sängen och när ska det flyttas om i vardagsrummet? (och när ska mamma behöva sy nya gardiner... hemligstämplad men kanske inte helt chockernade information att jag inte utför detta hantverk själv..)

I don´t know men det vore kul nån gång men rätt inspiration och tid till övers är nog det som krävs. För när man är inne i det så är det minnst lika roligt att styla sin lägenhet som sig själv!!

det är kallt och det knarrar under skorna...

Gott folk. Det är en ny dag nu. För 52 minuter sedan var det Haleys födelsedag, urtjusig i knallrosa kjol!! Tyvärr var vi hopplöst sena och tyvärr drack vi alldeles för mycket bacardi breezer för att släcka törsten efter träningspasset. Och tyvärr åt vi alldeles för lite korv för att kompensera upp för dryckesintaget. Närmare bestämt noll korvar..

Titeln ovan hänvisar till en låt (? nja en liten visa i alla fall) som vi sjöng på högstadiet och som, tillsammans med oh when the saints, av någon outgrundlig anlednign har fastnat i mitt huvud och som poppar upp när jag minsta anar det.. Gärna accopanjerat av luft-innebandyklubba /gitarr :o

Det knarrade riktigt mysigt under fötterna i natt när vi klapprade hem längs stadens gator. Det klapprade också från Mirandas stiletter som tydligen fått grus i klacken eller nåt, hörde inte riktigt va hon sa.. Hmm en dag ska jag ta reda på vad som är skillnaden mellan stilleter och stövlar men tyckte det förstnämnda lät mycket läckrare!

Klapprandes och halkandes genom årets hittintills kallaste natt råkar jag få se på Charlots och Mirandas ben. Kjol och strumpbyxor!! Kokett är ett ord som fallit i glömska de senaste decenierna men som jag tycker lämpar sig alldeles utmärkt för att beskriva dessa damer. I love you!

God natt Linköping. JVM final fram till 4 i natt, I can´t wait.... (hur visar man ironi i skrift??)

Mysbyxor, dresscode för dating på 2000-talet?

Att sitta uppkrupen i soffan med datorn i knät är så behändigt! Ingen vet om man har på sig en tjendig kjol med hög midja med tillhörnade benvita kofta eller om man sitter i världens mysigaste julklapp, en röd flismorgonrock med vita stjärnor i fodret (kram tranås!). Om man inte talar om det på sin blogg förstås... :(



Vart vill jag komma? Jo att 2000-talets svar på att ringa på dörren och bjuda ut någon till en kopp kaffe på stadens konditori är att skriva några rader över internet. mottagande part är på betryggande avstånd och har endast tillgång till väl valda bilder på den uppvaktande. Är det då något fel med att man numera kan sitta och ragga i mysbyxor? Nä inte nödvändigtvis. Nog måste man hålla med om att "kärleken", eller i alla fall attraktionen, finns på betydligt mer lättillkomligt avstånd numera jämfört med förr.



Om vi tänker oss tillbaka 70 år i tiden. Det är inte så fasligt länge sedan. allt är ju relativt om man ex jämför med det första livet på jorden: algerna på havets botten (eller va det plankton? Vad skjutton är skillnaden egentligen? Som tur är har man ju en naturkunskapslärare i bekantskapskretsen, och en MVG student inte att förglömma. måste fråga Harry eller Miranda..). I alla fall, för typ 70 år sedan träffades våra mor- och farföräldrar. Gossarna fick snällt och lydigt vattenkamma sitt hår och bjuda upp flickorna på dansbanan för dansbiljetter som de inhandlat för en lön som var på några ören eller nåt i den stilen. Måste dubbelkolla med morfar, lite dålig koll på peningautvecklingen i vårt land och måste definitivt göra bättre reserch inför mina blogginlägg..



Så kom inte och säg att det är jobbigare nu för tiden. kanske för oss kvinnor men va skjutton. Vi slipper ju stå och vänta vid dansbanans räcke på att den stiliga gossen ska komma och bjuda upp oss. Det är helt acceptabelt att vi klickar in på någons facebooksida och skriver att vi tycker att vederbörande är snygg. over and out. Framgångsrikt verkar det också vara ;) Men förr eller senare måste vi träffas öga mot öga. Vi måste nudda varandra för första gången. Någon måste böja sig fram för att inleda den allra första kyssen. Och nog är det då lika pinsamt och härligt nu som för 70 eller för 3000 år sedan. Så egentligen har kanske tiden stått still vad gäller denna utveckling trots allt....??

puss

Döm inte kvinnan efter naglarna.... please..

Långa naglar och klickar så mysigt mot tangenterna när man bloggar.. Fransk manikyr. Blodröda naglar. Det är så vackert med fina naglar att jag blir gråtfärdig (ok lätt överdrift men åhh vad jag tycker det är fint!). Är man inte en riktig kvinna förrän man har vackra naglar? Kan du själv tänka dig att gå på fest utan nagellack?

Med ett jobb som kräver att man klipper naglarna nästan så att halva fingertoppen kommer med också och som förbjuder nagellack avundas jag alla dessa ljusrosa, skimrande, blänkande och vässade naglar som cirkulerar på gator och torg. Är det verkligen sant att det fastnar så fasansfullt mycket bakterier i nagellack? Måste göra någon form av studie på det så att man inte håller på med det här vansinnet i onödan!

En sak är i alla fall säkert. Det finns vissa regler för det här med nagellack;
1. Måla aldrig naglarna i fyllan (var god se bildexempel som läggs upp senare i kväll)
2. Om du ändå gör det, välj inte knallrött.
3. Om du ändå gör det, gör det inte på naglar som inte filats, oljats in och allt vad det är man kan göra för att stärka dem på de där mystiskta manikyrsalongerna som jag hört talas om..
4. Om dina naglar är målade i mörkt lila, se till att alltid ha samma lilla lackburk i handväskan att fylla på färgen med vid eventuella missöden typ innebandymatch (no offence Samantha..:)
5. Om dina naglar är målade i mörkt lila, se till att alltid ha en dunk aceton hemma in case of emergency (no offence igen va?!)

Så dagens kärleksförklaring går till alla underbara stylade naglar på jordklotets kvinnor! Väljer att bortse från att mrB och säkert andra med honom faktiskt inte tycker att det är fint alls... Måste bygga på okunskap och otillräcklig erfarenhet av detta.

Ses i hyllorna på make-up-store, blodrött- here I come!!

Varför älskar kvinnor dubbeldater??

Näst efter att själv vara nykär och vandrandes på kärleksmolnen finns inget underbarare än när någon av ens bästa vänner är det. Miranda is going strong, wiii haa! skulle vilja ta åt mig en del av äran i det hela men måste motvilligt erkänna att de två har skött allting lysande på egen hand. Visst hade samantha, charlot och jag vissa tankar på att som av en slump åka skrillor på exakt samma tidpunkt som miranda med sällskap för att få ta del av den allra första daten. Men man får nog erkänna att det är på gränsen till att vara för nyfiken.. Tyvärr skulle vi nog inte kunna glida omkring helt obemärkta på isen heller i och med att det var cirka tio år sedan undertecknad åkte skridskor och med stor sannolikhet är lite ringrostig.

Även om man är nyfiken och vill hjälpa till på alla sätt och vis så har jag lärt mig av erfarenhet att man ska låta två personer som nyligen träffas vara ifred. De behöver faktiskt lära känna varandra i lugn och ro. Men vad är det med oss kvinnor och dubbeldater? Hur kommer det sig att så fort man är i en parrelation och en av ens närmsta vänner börjar träffa en kille så ska man styra upp en dubbeldate? varför tycker man det är så mysigt att sitta två par i soffan eller i biosalongen i stället för ett och alla håller varandra i handen? Även fast det oftast är så att det ena paret har varit tillsammans längre och antingen är tightare eller sneglar mot de nyförälskade och det andra paret är mer osäkra på varandra och kanske tar steg i för snabb takt på grund av inspirationen från det par som känt varandra längre..

Har i färskt minne en helt misslyckad TRIPPEL-date (nygammalt koncept i och med att detta inträffade någon gång på sent 90-tal..). Jag och min pojkvän (det mest tragiska av allt är att jag inte för mitt liv kan dra mig till minnes vilken pojkvän det var, omsättnignen var onekligen högre förr i tiden...) var på denna makalösa trippeldate tillsammans med två av mina tjejkompisar och deras respektive. Vi tre tjejer, hur bra kompisar som helst. de tre killarna som typ aldrig hade träffats tidigare. det hela ägde dessutom rum hemma hos en av mina tjejkompisars föräldrar. i vardagsrummet fanns en skinnsoffa och två stora fotöljer. Alla fick således inte plats i soffan och alla kundes således inte hålla handen... Olyckligtvis blev det min vän Sandy-joe som hamnade i en fotölj och hennes kille i den andra fotöljen, på andra sidan soffbordet. Två och en halv tysta timmmar senare, när filmen var slut och våra killar tog bussen hem igen till grannstaden tittade vi på varann och konstaterade. Not the beset date ever!! killarna satt på den halvtomma bussen, bredvid varann på ett säte. tittandes ut mot sina galna tjejer och längtandes till bussresan var över och de slapp sitta och chitt-chatta med killar de med tvång sammanförts med under en mycket konstlad situation. behöver jag nämna att inget av dessa förhållande blev speciellt långlivat.. och behöver jag nämna att det var den första och sista trippel-daten jag närvarat vid. Gjorde vi detta för att vi ville vara med våra killar eller för att umgås med sin kille tillsammans med sina tjejkompisar bidrar med en ny dimension till vänskapen. Att man gör något nytt tillsammans än att gå och fika, lira bandy eller festa?

Trots denna erfarenhet rikare så envisas jag fortfarande med att ha en illusion om att dubbeldater är det mysigaste som finns. Och i den bästa av värdar ska ju förstås ens kompis bli tillsammans med ens killes bästa kompis även fast sannolikheten att det är ett lyckat projekt är minimal. Nej mindre dubbeldater till folket, och definitivt förbud mot trippeldater. Borde klubbas av riksdagen för säkerhets skull.

Min vän Katy vill att jag ska babysitta hennes piano ett halvår. MrB är tveksam med tanke på att det inte precis är en liten kattunge rent utrymmesmässigt vi talar om. Och inte gör denna möbel sig mindre hörd heller jämfört med en liten kattunge, för visst måste man klinka lite när det nu ändå står där.. Ska nog försöka avstyra det hela. Får hänvisa till långa arbetspass och den sportsliga elitsatsningen. Det skulle inte vara rätt mot pianot att vara så mycket ensam!!

Mjau!

Nu är det vinter. mina öron fryser. men i år har de blivit bortskämda med mycket mössa. det är livskvalitet och det kan vara en mycket snygg accessoar. Och om man tittar sig omkring på stan så finns det lika många olika sorters mössor som det finns människor. Här ovan och jämte är ett litet urplock. Ber om ursäkt att den ena bilden av någon oförklarlig anledning hamnat upp och ned :S. Undrar om komvux ordnar bloggkurser?

I alla fall så tror jag att mössan kan spegla lite vem man är. den söta och ordentliga som har en liten svart kruka med blomma? den lite halvt galna som har en knallrosa toppluva? (ursnygg by the way.. :) eller flummet som har en lite för stor snowboardmössa fastän hon inte vågar åka längre med tanke på åldern (30 here I come) och risk för lårbenen.. Skulle dessutom vara svart men fanns bara i brunt och va ju halva priset..

nattens hiss och diss.

Hiss: dyra ögonskuggor. Inget som slår det. Make-up store, dior etc v.s H&M. Slaget är vunnet och plånboken tömd.

Diss:tjuvar. Hur kan man sno nåt som är någon annans. Mitt är mitt och ditt är ditt. Skillnad är det om man snor mat för att kunna ge sina svältande barn men att sno en cykel för att man inte orkar gå hem till ryd är under all kritik. Fram med moralen och samvetet till nya året!

god natt linköping

carrie bradshaw is in the house...

Äntligen startas MIN BLOGG!! Sofia a.k.a Carrie Bradshaw. Och välkommen kära gäst. Det har funnits ett visst tryck från mina fina tjejvänner som väntat och väntat på att denna ska komma i gång och nu äntligen kan ni pusta ut! (har ju skrutit lite om mina tre inlägg om dan och är ledsen att behöva erkänna att jag förde er så bakom ljuset..) Välkommen till Sex in Linköping City. Vem har sagt att man mågste bo på Manhattan för att ha ett spännade liv. Det är lika bra här hemma. I promise!!

Igår satt jag på ett uteställe i centrala stan och besällde in Cosmopolitan med en tjejkompis (fortfarande lite osäker på om bartendern blandade rätt, mitt i alltihop sa han "hmmm vilken va vilken nu igen" men lyckligt ovetandes när jag drack min livs första Cosmopolitan så njöt jag av den syrliga smaken. Mee like!). Any how, kom i alla fall fram till att yoga är det ultimata sättet att nå fysiskt välbefinnande på egen hand... Smidighet, styrka, andas djupa andetag och lugna ner en rastlös själ. Mer yoga till folket är ett nyårslöfte från mig. Insåg att om man inte kan sitta på en puff på ett uteställe och dricka drinkar mer än två timmar utan att få uttalad värk i vänster lår så har man spelat för mycket innebandy och stretchat alldeles för lite :S Tror stenhårt på yoga framför platteven.

Ikväll är det vin med charlot och samantha som gäller. okej då lite pizza och chips också... Mycket killsnack blir det. Vet inte om det bara är jag men allt blir så mycket klarare efter några glas rött. Känns som man kommer på så många absoluta sanningar. Hade man haft sin egen "column" (typ spalt, lite osäker på hur det stavas) i corren hade jag förmedlat alla visheter där men i brist på det vänder jag mig till min blogg. Och corren-snubbar, är ni intresserade så lägg ett inlägg så kan vi diskutera saken... =)

För det första. Man lever bara en gång. Så är det (tills motsatsen är bevisad). Och för det andra så tror jag inte att det bara finns en enda person som är rätt för en annan utan allt beror på tillfälligheter och att det ska vara rätt timing. Helt plötsligt är det bara för sent. Den man alltid trott att man haft virat kring sitt lillfinger har hittat någon annan som han faktiskt är lycklig tillsammans med. Passa på medan tid finns. Säg vad du verkligen känner. Vad har man att förlora. FUCK PRIDE när det kommer till kärlek. Högstadieperoden är över, ingen bryr sig om man blev dissad eller vad som hände. Om man inte vågar så vinner man inte. Men tidpunkten ska vara rätt så klart.

Och samantha. Man tror att det är kört. Det finns bara en i världen som man kan bli lycklig med. Men det är fel fel fel. Men ekvationen är lika smärtsam som den är enkel. Det tar halva tiden man har kännt och älskat en kille att komma över honom. Så 2009 blir ett tufft år men vi finns här hela tiden. Vi kan fylla dina tisdagar och torsdagar med meningsfulla aktiviteter. Bowling?? Sen har ju jag parallelt med ordinarie jobb en "fixa-ihop-folk"-verksamhet. Och tiden kommer bli redo, du kommer bli sugen på någon annan även om det inte känns så nu. Så tills dess samlar jag potentiella hunkar på en lista :). Än så länge fukar det ju prima för miranda.. Ska göra ett separat inlägg om den framgångssagan när mer information har samlats ihop.

Nä god natt för denna gång. Klockan är 01.54 lördag kväll. Carrie Bradshaw is in the house!