Det är en kost att välja sina strider..

Är det bara jag som kan bli så sjukt arg?!?! Utan att veta riktigt varför. Ibland på skitsaker. När jag var tonåring var jag helt hopplös, blev förbannad på tre hundradelar. Och kunde inte alls kontrollera det. Tror det är starkt kopplat till hormoner. När man var tonåring så sprutade hormonerna ur öronen. Nu när man är lite äldre är det framför allt under en period varje månad som man är lite extra på hugget. Lätt arg, lätt ledsen, lätt stött, lätt irriterad, deprimerad.. you name it!

Vissa saker gör mig dock alltid arg. Oavsett tidpunkt i månaden. En sådan sak är när någon säger en spydig sak och sedan skrattar lite efteråt, för att liksom rättfärdiga att man sa den där saken rätt ut. Det är fegt tycker jag för det blir svårt att bemöta. Menar vederbörande allvar eller inte? Då är det bättre att säga vad man har på hjärtat på ett konstruktivt sätt, utan krusiduller så som tillrättalagda skratt. Men poängen är just den också, att man ska säga saker på ett konstruktivt sätt. Och vara öppen för en diskussion. Om man nu ska säga något?! ibland kanske det är bättre att låta saker bero. ge det något dygn. Är det här verkligen värt att ta upp för diskussion eller kan jag bara släppa det när det gått lite tid. Välja sina strider. Men det är en konst..

Min mor säger alltid att om man bara ska umgås med perfekta människor, då kommer man att bli ensam. För ingen är perfekt, det kan man inte kräva. På samma sätt som jag tycker att många (inklusive mig själv) behöver lätta på kraven på sig själv så behöver vi också lätta på kraven på våran omgivning. Nej alla saker blir inte 100% rätt. Vissa saker man säger eller gör blir bara fel. Men acceptans är ett nyckelord. Översenede. Och välja sina strider... 

6 months baby, 6 months!!!

Grrr jag är klantigast av alla klantiga...

För ca tre månader sedan var min bankdosa borta. Leta leta leta men icke fanns den någonstans. Blev att bege sig till banken efter många om och men och införskaffa en ny.. Nu tre månader senare sitter jag i sängen och måste akut betala en räkning (annars hotar 3 att stänga av mitt mobilkonto.. ack och ve, inte en period till utan telefon). Plockar upp bankdosan ur stället där jag alltid har den. Börjar knappra lite. Och vad märker jag?!? det är min gamla dosa, som jag spärrade för tre månader sedan. Och puts väck är min nyta dosa... GRRRR jag är klantig! Och tankspridd = antagligen lite för mycket på schemat..

På tal om schemat, ska man sluta lira bandy? Grymt sugen på det just nu. Trodde aldrig denna dag skulle komma!!! Har ju varit fett taggad sedan jag återupptog sporten för typ 5-6 år sedan. Men nu är motivationen som bortblåst.. Ska suga lite på karamellen i alla fall..

Jag???

Och sist, men INTE minst!! Idag var det våran 6 månaders dag! Hurra hurra hurra!! Och jag hittade en present i hallen :) :) Jag har gått och snackat om en lista med ätliga saker som jag vill ha med mig om jag hamnar på en öde ö. Listan har successivt fyllt på sig.. Power king (så klart!!), surt godis, russinbräck från hemköp och smoothie! Allt detta fanns i min hall (smoothien representerades av ett paket sugrör) och ett kärleks-checkhäfte! Hur glad blir man inte för en sådan sak?!?!? Har mumlat om romantik hit och romantik dit, är den död har jag undrat? Men den som har tålamod (*host host*) får dock se resultat!

PUSS

X-boyfriends are ex for a reason..

Har en vän som är så wise! No offence, har såklart flera vänner som är visa..

Men i alla fall, satt på en uteservering igårkväll (ja det va lite småkallt trots infra, poncho &filt) och naturligtvis gled x:et förbi med sin "perfekta" flickvän. Allt det han ville jag skulle vara men det är liksom lite svårt att hugga av en meter på sin längd, bli fem år yngre, bli mindre engagerad i sitt jobb och alltid prioritera killen framför vänner. Not Carrie-style! Dessutom är jag nöjd med den jag är.

Första känslan är ångest. Andra är sorg. Helt obegripligt att man fortfarande ska vara ledsen över den där skiten men vissa sår som är tillräckligt djupa läker kanske aldrig ihop riktigt.

Men tredje känslan igår var upprymdhet. Jag är så glad över att ha träffat min nya fina pojkvän som jag aldrig hade träffat om inte det andra hade tagit slut. F-n va mycket bättre jag trivs nu! Och som Ylva påpekade (wise som hon är) EX BOYFRIENDS ARE EX FOR A REASON!

Så till alla som går och grubblar över tidigare förhållande; fuck it! Även om man (som i mitt fall) är väldigt nöjd med att förhållandet är över och inte har ångrat det en enda minut sedan det tog slut så grubblar man ändå sönder huvudet emellanåt. Men vad tjänar det till? inte ett skit. Har man som mål att gå vidare är det bara att släppa eländet och se framåt! Möjligtvis kan man sammanfatta vad det var i det förra förhållandet man inte önskar till sitt nya förhållande så att man drar någon lärdom av det men utöver det ser jag få anledningar att grubbla över det förgångna.. Men det har tagit mig ett och ett halvt år av grubbel för att komma fram till det.... ;)