Det är en kost att välja sina strider..

Är det bara jag som kan bli så sjukt arg?!?! Utan att veta riktigt varför. Ibland på skitsaker. När jag var tonåring var jag helt hopplös, blev förbannad på tre hundradelar. Och kunde inte alls kontrollera det. Tror det är starkt kopplat till hormoner. När man var tonåring så sprutade hormonerna ur öronen. Nu när man är lite äldre är det framför allt under en period varje månad som man är lite extra på hugget. Lätt arg, lätt ledsen, lätt stött, lätt irriterad, deprimerad.. you name it!

Vissa saker gör mig dock alltid arg. Oavsett tidpunkt i månaden. En sådan sak är när någon säger en spydig sak och sedan skrattar lite efteråt, för att liksom rättfärdiga att man sa den där saken rätt ut. Det är fegt tycker jag för det blir svårt att bemöta. Menar vederbörande allvar eller inte? Då är det bättre att säga vad man har på hjärtat på ett konstruktivt sätt, utan krusiduller så som tillrättalagda skratt. Men poängen är just den också, att man ska säga saker på ett konstruktivt sätt. Och vara öppen för en diskussion. Om man nu ska säga något?! ibland kanske det är bättre att låta saker bero. ge det något dygn. Är det här verkligen värt att ta upp för diskussion eller kan jag bara släppa det när det gått lite tid. Välja sina strider. Men det är en konst..

Min mor säger alltid att om man bara ska umgås med perfekta människor, då kommer man att bli ensam. För ingen är perfekt, det kan man inte kräva. På samma sätt som jag tycker att många (inklusive mig själv) behöver lätta på kraven på sig själv så behöver vi också lätta på kraven på våran omgivning. Nej alla saker blir inte 100% rätt. Vissa saker man säger eller gör blir bara fel. Men acceptans är ett nyckelord. Översenede. Och välja sina strider...