Varför älskar kvinnor dubbeldater??

Näst efter att själv vara nykär och vandrandes på kärleksmolnen finns inget underbarare än när någon av ens bästa vänner är det. Miranda is going strong, wiii haa! skulle vilja ta åt mig en del av äran i det hela men måste motvilligt erkänna att de två har skött allting lysande på egen hand. Visst hade samantha, charlot och jag vissa tankar på att som av en slump åka skrillor på exakt samma tidpunkt som miranda med sällskap för att få ta del av den allra första daten. Men man får nog erkänna att det är på gränsen till att vara för nyfiken.. Tyvärr skulle vi nog inte kunna glida omkring helt obemärkta på isen heller i och med att det var cirka tio år sedan undertecknad åkte skridskor och med stor sannolikhet är lite ringrostig.

Även om man är nyfiken och vill hjälpa till på alla sätt och vis så har jag lärt mig av erfarenhet att man ska låta två personer som nyligen träffas vara ifred. De behöver faktiskt lära känna varandra i lugn och ro. Men vad är det med oss kvinnor och dubbeldater? Hur kommer det sig att så fort man är i en parrelation och en av ens närmsta vänner börjar träffa en kille så ska man styra upp en dubbeldate? varför tycker man det är så mysigt att sitta två par i soffan eller i biosalongen i stället för ett och alla håller varandra i handen? Även fast det oftast är så att det ena paret har varit tillsammans längre och antingen är tightare eller sneglar mot de nyförälskade och det andra paret är mer osäkra på varandra och kanske tar steg i för snabb takt på grund av inspirationen från det par som känt varandra längre..

Har i färskt minne en helt misslyckad TRIPPEL-date (nygammalt koncept i och med att detta inträffade någon gång på sent 90-tal..). Jag och min pojkvän (det mest tragiska av allt är att jag inte för mitt liv kan dra mig till minnes vilken pojkvän det var, omsättnignen var onekligen högre förr i tiden...) var på denna makalösa trippeldate tillsammans med två av mina tjejkompisar och deras respektive. Vi tre tjejer, hur bra kompisar som helst. de tre killarna som typ aldrig hade träffats tidigare. det hela ägde dessutom rum hemma hos en av mina tjejkompisars föräldrar. i vardagsrummet fanns en skinnsoffa och två stora fotöljer. Alla fick således inte plats i soffan och alla kundes således inte hålla handen... Olyckligtvis blev det min vän Sandy-joe som hamnade i en fotölj och hennes kille i den andra fotöljen, på andra sidan soffbordet. Två och en halv tysta timmmar senare, när filmen var slut och våra killar tog bussen hem igen till grannstaden tittade vi på varann och konstaterade. Not the beset date ever!! killarna satt på den halvtomma bussen, bredvid varann på ett säte. tittandes ut mot sina galna tjejer och längtandes till bussresan var över och de slapp sitta och chitt-chatta med killar de med tvång sammanförts med under en mycket konstlad situation. behöver jag nämna att inget av dessa förhållande blev speciellt långlivat.. och behöver jag nämna att det var den första och sista trippel-daten jag närvarat vid. Gjorde vi detta för att vi ville vara med våra killar eller för att umgås med sin kille tillsammans med sina tjejkompisar bidrar med en ny dimension till vänskapen. Att man gör något nytt tillsammans än att gå och fika, lira bandy eller festa?

Trots denna erfarenhet rikare så envisas jag fortfarande med att ha en illusion om att dubbeldater är det mysigaste som finns. Och i den bästa av värdar ska ju förstås ens kompis bli tillsammans med ens killes bästa kompis även fast sannolikheten att det är ett lyckat projekt är minimal. Nej mindre dubbeldater till folket, och definitivt förbud mot trippeldater. Borde klubbas av riksdagen för säkerhets skull.

Min vän Katy vill att jag ska babysitta hennes piano ett halvår. MrB är tveksam med tanke på att det inte precis är en liten kattunge rent utrymmesmässigt vi talar om. Och inte gör denna möbel sig mindre hörd heller jämfört med en liten kattunge, för visst måste man klinka lite när det nu ändå står där.. Ska nog försöka avstyra det hela. Får hänvisa till långa arbetspass och den sportsliga elitsatsningen. Det skulle inte vara rätt mot pianot att vara så mycket ensam!!

Mjau!