Vill du bli en myra?

Vad är egentligen karma? Hade en diskussion med alltid lika intressanta Katy häromdagen. Kommer sakna den kvinnan något vansinnigt när hon snart tar sitt pick och pack (inklusive pianot?? :) och lämnar linköping city. i alla fall. Diskussionen handlade om karma. Och visst är det att man ska leva detta livet så bra som möjligt, det vill säga genom att vara en så god människa som möjligt. Om man lyckas vara god, så föds man till nåt bättre. Typ SJP (ha ha skämt asså, och förkortningen betyder Sarah Jessica Parker för er som inte är besatta av SATC..). Och om man inte lyckas vara en god människa så föds man till något sämre. typ en myra eller något. Och det som vi var lite osäkra på var vad själva slutstadiet var, om det var just det som var karma. Att inte återfödas mer utan att uppnå det perfekta. Eller om karma var själva företelsen att återfödas. Vi beslutade i alla fall att läsa på vår religionskunskap till nästa gång..

Har idag haft en lunchträff med John Colt. Den mannen är djupsinnig. En äkta estet och så långt ifrån en materialist man kan tänka sig. Nu inser jag att denna blogg skulle kunna ta någon form av medalj i materialismens blogg-VM eftersom det skrivs mycket om världsliga saker som nagelack, snygga skor och så vidare. Men innebär att gilla vackra saker och shopping samma sak som att återfödas i en sämre karma (snälla, vad som helst utom spindel, ME NOT LIKE)???

Efter en viktig disktussion med Mr Cole så klargjorde han en sanning för mig. Om man kan rätfördiga sitt goda levene här hemma i västvärlden genom att handla gott så kan man också unna sig att lyxa till det för sin egen skull. Om man ler en extra gång mot mannen med rollator som ingen ägnar en blick så behöver man inte lämna tillbaka den nya ögonskuggan. Och om man åker till Kuba, som Mr Colt, så får man unna sig en smarrig hummer (eller två) om man samtidigt ger en fattig gumma en tia. Och då kan man också, för sitt eget samvetes skull, också titta alla människor i ögonen. Och inte som direktörerna, behöva ta på sig skygglapparna för att kunna vistas bland vanligt, fattigt, folk.

Sammanfattningsvis behöver man inte ta hela världens sorger på sina axlar. men man kanske inte kan leva med skygglappar på heller. utan försöka handla så gott man kan. om det gäller kubanerna eller bara en tant på IcA, det spelar ingen roll. Men om man gör det kan man också kosta på sig lite vardagslyx utan att må dåligt i själen.

Deep shit..

Har jag sagt att jag älskar smycken? Framför allt de som man har fått av någon. det är lite extra kärlek i dem. Har på mig Mirandas svarta underbara halsband idag till exempel. Puss och välkommen hem!