Varför består dygnet inte av 30 timmar?? Och varför är man en sådan obotlig tidsoptimist? Finns det inget piller mot det?
Mobilen ringer. HATAR den signalen.. Släpar sig upp och sätter mig och läsa tidgningen. Bara en liten stund... Men plötslit kastar jag ett öga på klockan. GHHAAA!! Springer runt som en stucken gris i lägenheten med macka i ena mungipan, tandborsten i andra och försöker samtidigt dra på mig byxorna.. Kastar mig ut och kutar iväg till bussen. Pustar ut på mitt säte med min alldelses för varma vinterjacka. Jobba jobba jobba. Hej och hå. Gott om tid på eftermiddagen men sitter och surfar på aftonbladet och får ändå springa till bussen hem..
Väl hemma. 30min till hämtning vid "life" och träning. Glor i kylen. Hinner inte göra den där lasagnen som väntat på mig typ tre månader. Misstänker att osten jag köpte den ambitösa dagen i oktober inte längre vill vara med.. Tittar i frysen. Där ligger kroppkakor. Producerade i någon fabrik. Kokade av undertecknad och därefter frysta. Tinar upp dem i mikron. Glömmer bort dem för att jag sitter med ett aldelses onödigt blogginlägg. Får mikra dem en andra gång. Med några lass lingonsylt går de ner på nåra minuter. Sen rusa ut och över torgen till mötesplatsen.. Förlåt förlåt..
Träna träna träna. Hem och duscha alldelsen för varmt och alldelses för länge.. Inse att det är för sent för att gå och lägga sig tidigt. Rusar in i sovrummet och kastar mig under täcket. SOV!! Men vrider på mig några timmar i stället till man äntligen kommer till ro..
Mobilen ringer.. HATAR... ja ni fattar..
Livet rusar iväg. En lärare sa en gång att dagarna och timmarna uppfattas som allt kortare ju äldre man blir för att man på något sätt har fler dagar och timmar i bagaget att relatera till. Fattade inte riktigt men lät skrämmande i alla fall. Väljer att inte tro på det. Men man lever hur som helst bara en gång. SÅ FÅNGA DAGEN. CARPE DIEM. Spring inte till allt. Prioritera. Andas ut och njut av livet. Stek pannkakor!! Det är livskvalitet!!
Shit, Miranda kommer om sju minuter till "Life". Måste sminka mig. Byta om? Borde duschat.. Men men. Plocka in maten (de färdigköpta och mikrade pannkakorna i kombination med varma koppen). Rusa över torget.. Förlåt förlåt.. JA ni fattar...
CARPE DIEM!!!!!
5 kommentarer:
Du är för rolig.. :)
Som tur var så var ju Miranda oxå lite sen.... Hihihih
Själv svidade jag om till mysdressen. Så chickt :)
Först: Förlåt för att jag var sen!! Har också lite svårt för att hinna mycket på väldigt kort tid...
Känner verkligen igen mig i ditt blogginlägg. Ska man hålla på att stressa hela livet? Någon gång måste man nog tagga ner och bara inse att man hinner inte ALLT utan måste prioritera. Har ju ett nyårslöfte om att ta det lite lugnare och prioritera bättre. Hittills har det gått rätt bra faktiskt =) Sa till och med ifrån om jobb när vi hade planeringsmöte på jobbet igår. Det har aldrig hänt förr. Men jag insåg att jag aldrig i livet skulle hinna innan jag åker utomlands och då är det ju faktiskt bättre att säga det än att komma dagen innan semestern och säga att man inte är klar med vad man skulle.
Oj, detta blev ett långt (och ointressnt) inlägg från min sida. Sorry! Hur som helst, vad jag vill säga är att jag förstår dig i ditt inlägg och tycker att även du ska prioritera och, som du skriver, fånga dagen!
Det finns bara en underbar "Carrie" och henne vill vi ha kvar! Vill inte ha en sönderstressad och förstörd Carrie som är påväg att krypa i väggen!
Inte alls ett ointressant inlägg! Låter jättebra med dina nyårslöften! Som sagt, tror prioritering är a och o för en skön tillvaro! Nog väldigt hälsosamt att kunna dra gränser på arbetet också!
Och jag ska inte mot väggen, det lovar jag!
uups måste pysa.. Busseländet går :) KRAM!
Gud va jag håller med dig Sofia i detta inlägg! Jag har flera gånger varit med om samma sak och ja ibland önskar man att dygnet hade fler timmar.
Du har gjort ett himla bra jobb med bloggen, riktigt rolig läsning.
Jag har fixat en ny blogg, min adress är : http://klaraslondongossip.wordpress.com
Vi hörs tjejen!
Kraaam
Skicka en kommentar