Pyjamasparty anyone?

Efter att ha gått över Stora Torget igår insåg jag vad det är som gäller i vår. Om man ser 10 tjejer på 100m som har samma stuk på kläderna så inser man att det är "the shit". Så här är receptet på en helt rätt våroutfit:

En kort svart skinjacka

En större sjal som man kan vira ett par varv runt halsen

Ett par tighta jeans i mörk ton (svart, grå, mörkblått) gärna lite marmorerad i färgen lite åt stentvätthållet..

Ett par Converse

Ett par Ray-Ban

En högt sittande tofs

Snyggt tycker jag!

Som yngre hade jag svårt att ha sådär riktigt riktigt roligt om vi bara var tjejer. Kvällarna blev liksom lite mer exciting om det var killar inblandade. Men den vinden har fetvänt kan jag säga. På senare tid har vi haft så sinnesskukt galet roligt när vi bara har varit tjejer. Så där kul som jag tidigare bara föreställt mig att killar har. Typ i bastun efter match med en kall öl. Stryktipslördagar. Eller tv-spelskvällar. Eller vad det nu är killar gör de där kvällarna när de vill vara själva..

Jag gillar hårkväll med fotografering, shoppingresa till New-York, jag gillar pjamasparty, smyckeskväll, spritfest med bara tjejer, gå ut och äta, dricka vin och snacka skit, kolla film. Bara vara. Jag älskar att hänga med mina giirls!

Pyjamasparty, en helt klart underskattad och alltfär sällsynt förekommande företelse!

We are good enough

Carrie är inte död. Hon har bara varit galet oinspirerad under en längre tid. Men no more..

Ett säkert vårtecken är alla brudar med nya solbrillor som går och speglar sig i skyltfönster. I know cause I´m one of them... Ser jag cool ut eller inte?! Och svaret på den frågan är: när du går och glor på dig själv är du INTE cool!

Så på med brillerna, nya bruna bootsen, slitna jeansen och upp med håret i en busig tofs och gå ut på stan och lita på att du är döhet. För då är du det! Och samantha, jag såg dig!!!!

I alla fall nöjd med mina nya. Carrera är nog mitt märke.

Jag mår lite dåligt när jag skriver om de här grejerna. Egentligen, in the end of the day, är det HELT oväsentligt. Visst. Jag blir glad av att shoppa. Det är en lika effektiv ångestlindring som att sticka ut och springa ett varv runt ån. Men det är fortfarande en verklighetsflykt. En ångestflykt. Men måste det vara något fel?

Det händer helt fruktansvärda saker runt om i världen. Krig våldtäkt död radioaktiv strålning cancer krig död svält ensamhet död. Och jag orkar inte tänka på dem. Borde antagligen skänka halva min lön till elfenbenskusten. Åka ut med läkare utan gränser (något som jag för övrigt börjar fundera allt mer seriöst på..). Gråta över att det kan vara så hemskt. Men jag orkar inte.

År 2010 var ju ett ruggigt dåligt år. Det går liksom inte att säga något annat. DET SÖG. Men nu är det 2011 och det är ett bra "Carrie-år". Mina tårar är slut. Jag tycker inte synd om mig själv längre. Jag kan leva med mina egna katastrofer och tycker till och med att de har resulterat i något positivt. Känner mig starkare än nånsin. Jag saknar min mormor konstant och det gör ont rakt in i hjärtat men jag är också så glad över att hon har funnits i mitt liv så länge. Hon har format mig till den jag är och finns alltid med mig.

Jag försöker och vill verkligen finnas för mina närmaste. Min familj och mina vänner. För de jag träffar på i arbetet. Att ge en lagom stor del av mig själv i allt jag gör utan att själv förintas. Och sedan orkar jag ínte mer. Det finns inte energi kvar att engagera mig i världens problem. Önskar att det hade gjort det och kanske en dag...

Men tills dess får jag fortsätta sticka huvudet i sanden. Koncentrera mig på marken runt omkring mig. På mig själv och mäniskorna som jag har intill mig.

Och för att glömma ångesten över att världen typ går under (eller vad f-n är det som händer egentligen!!) så shoppar jag, stylar mig, färgar håret, träffar mina vänner och fikar med en latte och en cookie, reser till New York, skriver här, lyssnar på Billboard-musik, springer mitt varv runt ån, hetsar upp mig över att det inte gick så bra på matchen som jag velat, låtsas bry mig om det är Färjestad eller Skellefteå som vinner SM-guld, dansar i vardagsrummet till Katy Perry & Kanye West och intalar mig själv att jag är fabulous.

Men det är okej. Man gör så gott man kan. Och det vi gör är tillräckligt bra.

Så ut i solen. Be fabulous. We are good enough!!