fredag 8 april 2011

We are good enough

Carrie är inte död. Hon har bara varit galet oinspirerad under en längre tid. Men no more..




Ett säkert vårtecken är alla brudar med nya solbrillor som går och speglar sig i skyltfönster. I know cause I´m one of them... Ser jag cool ut eller inte?! Och svaret på den frågan är: när du går och glor på dig själv är du INTE cool!

Så på med brillerna, nya bruna bootsen, slitna jeansen och upp med håret i en busig tofs och gå ut på stan och lita på att du är döhet. För då är du det! Och samantha, jag såg dig!!!!


I alla fall nöjd med mina nya. Carrera är nog mitt märke.


Jag mår lite dåligt när jag skriver om de här grejerna. Egentligen, in the end of the day, är det HELT oväsentligt. Visst. Jag blir glad av att shoppa. Det är en lika effektiv ångestlindring som att sticka ut och springa ett varv runt ån. Men det är fortfarande en verklighetsflykt. En ångestflykt. Men måste det vara något fel?


Det händer helt fruktansvärda saker runt om i världen. Krig våldtäkt död radioaktiv strålning cancer krig död svält ensamhet död. Och jag orkar inte tänka på dem. Borde antagligen skänka halva min lön till elfenbenskusten. Åka ut med läkare utan gränser (något som jag för övrigt börjar fundera allt mer seriöst på..). Gråta över att det kan vara så hemskt. Men jag orkar inte.


År 2010 var ju ett ruggigt dåligt år. Det går liksom inte att säga något annat. DET SÖG. Men nu är det 2011 och det är ett bra "Carrie-år". Mina tårar är slut. Jag tycker inte synd om mig själv längre. Jag kan leva med mina egna katastrofer och tycker till och med att de har resulterat i något positivt. Känner mig starkare än nånsin. Jag saknar min mormor konstant och det gör ont rakt in i hjärtat men jag är också så glad över att hon har funnits i mitt liv så länge. Hon har format mig till den jag är och finns alltid med mig.
Jag försöker och vill verkligen finnas för mina närmaste. Min familj och mina vänner. För de jag träffar på i arbetet. Att ge en lagom stor del av mig själv i allt jag gör utan att själv förintas. Och sedan orkar jag ínte mer. Det finns inte energi kvar att engagera mig i världens problem. Önskar att det hade gjort det och kanske en dag...

Men tills dess får jag fortsätta sticka huvudet i sanden. Koncentrera mig på marken runt omkring mig. På mig själv och mäniskorna som jag har intill mig.


Och för att glömma ångesten över att världen typ går under (eller vad f-n är det som händer egentligen!!) så shoppar jag, stylar mig, färgar håret, träffar mina vänner och fikar med en latte och en cookie, reser till New York, skriver här, lyssnar på Billboard-musik, springer mitt varv runt ån, hetsar upp mig över att det inte gick så bra på matchen som jag velat, låtsas bry mig om det är Färjestad eller Skellefteå som vinner SM-guld, dansar i vardagsrummet till Katy Perry & Kanye West och intalar mig själv att jag är fabulous.
Men det är okej. Man gör så gott man kan. Och det vi gör är tillräckligt bra.

Så ut i solen. Be fabulous. We are good enough!!


6 kommentarer:

Jonas sa...

Hmm, kul att du börjat skriva igen.

Vill dock påstå att inte hela världen ligger på dina axlar, låter rätt betungande (men också egocentriskt) att tro så.

Anna P sa...

Välkommen tillbaka! Kul att läsa din blogg igen :)

Visst är det tungt med allt elände i världen. Men det hjälper inte att gråta över det... Bättre att njuta av det som är bra o det som gör dig glad. Kanske kan tyckas egoistiskt men som sagt, vem blir gladare av att du gräver ner dig i andra problem? Bättre att ta till vara på det goda, härliga o lyckliga!!

Och jag är så grymt glad att du är pigg, glad och lycklig. Det smittar och sprider glädje vidare. Och DET är väl fantastiskt att kunna göra det för sin omgivning :)

KRAM

Carrie sa...

Egocentriskt.. På vilket sätt då???

Tack anna!!

Charlot :) sa...

Wow!
Sååå kul att läsa Carries ord igen!!! Blev såå glad och även berörd. Love your column :)

Helt rätt i allt, på med brillorna men spegla dig inte. Gäller även alla brudar (och killar) som inte har brillorna på sig. Så ohett att spegla sig varje gång man får chansen :)

Och klart man ska fokusera på det runt omkring sig. Krig, död och hemskheter läser vi om i tidningarna. Bättre att skriva om sånt som är bra ju! Och om alla bara bryr sig om plätten man står på och sina närmaste så kanske allt blir bra ändå för då orkar man inte bråka med dem på plätten bredvid :)

Välkommen tillbaka!!!

YOU ARE FABULOUS!

Lisa Eriksson sa...

Weeeee, carrie is back!!! me like!!
(måste sluta att spegla mig.. helt klart!!!!!)

Tror inte du menade att du skulle lösa hela världens problem, utan helt enkelt bara att du ville göra det du kunde.. som att skänka en liten slant eller så. Inte lösa alla världens tvister och naturkatastrofer...

Men jag håller med! Det är så mkt skit så man blundar hellre och lever vidare i sin ganska problemfria värld..

Carrie sa...

Precis så menade jag Lisa! Ni är så goa!

KRAM