Love is in the air

Evig kärlek. Existerar det? Det är i alla fall romantiskt att tänkta tanken. Att det finns någon som passar en som handen i handsken. Diskuterade ämnet med två människor som betyder allt för mig. De förklarade att efter 60 års äktenskap (eller lite mer till och med, helt galet) så är det så himla värt det. Att man stod emot alla frestelser som finns där ute och som man stöter ihop med lite nu och då. Att man kämpade igenom de slitiga, bråkiga perioderna. När man är gammal, om man blir det, så är det värt allt guld i världen att ha varandra. Självklart blir sorgen efter en människa man levt med i den största delen av livet helt oändligt stor men kanske att man längtar lite efter att återförenas i himlen då och att ångesten över att själv vandra den vägen lindras på så sätt.

Vad vet jag. Ingenting. Men jag respekterar verkligen äldre människor och efter att ha hört en historia från Vietnamn där där några ungdomar frågade medelålders kvinnor hur gamla de var för att få en uppfattning om hur mycket de skulle respektera dem blev jag alldeles rörd! Tyck inte synd om äldre, respektera dem och lär av dem. De har ändå levt ett helt långt liv och vi kan ingenting och livet, kärleken och världen (med undantag mobiler, datorer och sånt för det är de ju inte så haj på) jämfört med dem!

För att kansta mig över till ett helt annat ämne. Vad har egentligen hänt med oss. Vi har sannerligen blivit vuxna!!! Lirade lite golf med golfesset (*ironisk*... efter att grannen på drivingrangen nästan fått en boll i bakhuvudet av samme "ess") Miranda och under resan dit diskuterade vi att skaffa barn. Som vilken självklarhet som helst. Inte med höjda ögonbryn och uttryck som "ohhh myyy!!" utan med ett stillsamt lugn. Snart är det dags. Vi blir inte yngre. Sjukt klychigt men klyshor (testar lite stavning, orkar inte googla fram rätt stavning) har uppkommit av en anledning. Samma sak igår, på den underbart mysiga grillningen hos Susy Q och hennes MrB, ämnet barn var lika självklart som att rabbla upp historen när jag vaknade hos Susy Q med den sköldpaddefärgade kissen Skumpans rumpa i ansiktet och den lilla mask som tittade ut därifrån och pep "god morgon". Jo jag tackar ja!

katter äger. Älska älska de små luddbollarna som spinner, stryker sig runt benen på en , hugger in klorna i underarmen och biter huvudet av möss. Puss på er och här kommer en bild på en förhoppningsvis framtida investering! birmakatt. yeeeeh!

Dido får avsluta. Sjukt duktig kvinna. Men man vill bara hejja på huvudpersonen i denna text att ta steget ut i luften, att våga. För då kan man helt plötsligt flyga har det visat sig!! Vår och kärlek, hurra!

"know you think that I shouldn't still love you, or tell you that. But if I didn't say it, well I'd still have felt it. Where's the sense in that? I promise I'm not trying to make your life harder. Or return to where we were.

I know I left too much mess and destruction to come back again. And I caused nothing but trouble. I understand if you can't talk to me again. And if you live by the rules of "it's over"then I'm sure that that makes sense.

And when we meet. Which I'm sure we will. All that was there will be there still. I'll let it pass and hold my tongue. And you will thinkThat I've moved on...."

Love you all!

Ps Samantha, är det bara jag eller har vi inte setts på huuur länge som helst!! puss ds.