Ett säkert vårtecken är alla brudar med nya solbrillor som går och speglar sig i skyltfönster. I know cause I´m one of them... Ser jag cool ut eller inte?! Och svaret på den frågan är: när du går och glor på dig själv är du INTE cool!
Så på med brillerna, nya bruna bootsen, slitna jeansen och upp med håret i en busig tofs och gå ut på stan och lita på att du är döhet. För då är du det! Och samantha, jag såg dig!!!!
I alla fall nöjd med mina nya. Carrera är nog mitt märke.
Jag mår lite dåligt när jag skriver om de här grejerna. Egentligen, in the end of the day, är det HELT oväsentligt. Visst. Jag blir glad av att shoppa. Det är en lika effektiv ångestlindring som att sticka ut och springa ett varv runt ån. Men det är fortfarande en verklighetsflykt. En ångestflykt. Men måste det vara något fel?
Det händer helt fruktansvärda saker runt om i världen. Krig våldtäkt död radioaktiv strålning cancer krig död svält ensamhet död. Och jag orkar inte tänka på dem. Borde antagligen skänka halva min lön till elfenbenskusten. Åka ut med läkare utan gränser (något som jag för övrigt börjar fundera allt mer seriöst på..). Gråta över att det kan vara så hemskt. Men jag orkar inte.
År 2010 var ju ett ruggigt dåligt år. Det går liksom inte att säga något annat. DET SÖG. Men nu är det 2011 och det är ett bra "Carrie-år". Mina tårar är slut. Jag tycker inte synd om mig själv längre. Jag kan leva med mina egna katastrofer och tycker till och med att de har resulterat i något positivt. Känner mig starkare än nånsin. Jag saknar min mormor konstant och det gör ont rakt in i hjärtat men jag är också så glad över att hon har funnits i mitt liv så länge. Hon har format mig till den jag är och finns alltid med mig.
Jag försöker och vill verkligen finnas för mina närmaste. Min familj och mina vänner. För de jag träffar på i arbetet. Att ge en lagom stor del av mig själv i allt jag gör utan att själv förintas. Och sedan orkar jag ínte mer. Det finns inte energi kvar att engagera mig i världens problem. Önskar att det hade gjort det och kanske en dag... Men tills dess får jag fortsätta sticka huvudet i sanden. Koncentrera mig på marken runt omkring mig. På mig själv och mäniskorna som jag har intill mig.
Och för att glömma ångesten över att världen typ går under (eller vad f-n är det som händer egentligen!!) så shoppar jag, stylar mig, färgar håret, träffar mina vänner och fikar med en latte och en cookie, reser till New York, skriver här, lyssnar på Billboard-musik, springer mitt varv runt ån, hetsar upp mig över att det inte gick så bra på matchen som jag velat, låtsas bry mig om det är Färjestad eller Skellefteå som vinner SM-guld, dansar i vardagsrummet till Katy Perry & Kanye West och intalar mig själv att jag är fabulous.
Men det är okej. Man gör så gott man kan. Och det vi gör är tillräckligt bra. Så ut i solen. Be fabulous. We are good enough!!
Samantha är ju en rätt klok kvinna. Man ska inte ge sig in i destruktiva aktiviteter som bara leder ner i fördärvet. Det kan kännas lindrande för stunden men på sikt blir allt bara sämre. En ond spiral av destruktivitet. We do not wanna go there. Tack för tålamodet Sammie. Jag vet att jag är expert på att kasta mig mellan extremer av känslor men det känns så starkt innombords och lika snabbt går det över. Ska försöka tagga ner.. 
.jpg)
Argument för att det är helt okej att ha one night stand: Varför inte?
Ja det får bli dagens dos av sex.
Any how.. Ingen gick ju miste om det helt fantastiska bröllopet häromdagen. Och jag vet inte en enda kvinna som inte föll pladask för hela evenemanget och bara ÄLSKADE varje romantisk sekund av bröllopet. Själv satt mamma och jag och snyftade framför dumburken med varsitt glas champange (okej då det va nog mousserande) och en bit citrontårta (till mammas stora besvikelse var alla prinsesstårtor slutsålda).

Sedan skölja ur. Handdukstorka igen. Smeta in lite silkesdroppar i ett jämnt skickt. Inte för mycket, och inte för lite. Hemligheten bakom silkesdroppar. Sedan ska man spraya i värmeskydd inför föningen och eventuellt plattningen eller lockningen om man föredrar det. Helst föna med kall luft men då jag har väldigt väldigt många fast oerhört tunna hårstrån skulle det ta mig till imorgonbitti varför jag väljer att brumma på med högsta värme och rikligt med värmeskydd!
Något annat som jag reflekterat mycket över den senaste tiden är respekt för sig själv och vikten av att tycka om sig själv. Jag kan kasta mig ut i de ohämmades land och säga att jag tycker verkligen om mig själv. Jag tycker om att vara med mig. Jag har verkligen roligt med mig själv. Jag gillar min smak på kläder, musik och smink. Jag tycker mina skämt är roliga och mina tankar ganska intelligenta. Jag tycker oftast att jag har rätt :) Självklart har jag viss självdistans och inser att jag ibland klär mig fult, drar usla skämt, är dum och har fel med mera men man måste ha överseende med sig själv på samma sätt som man måste ha övereseende med sina vänner och familjemedlemmar. Ingen är perfekt. Och det ska man inte kräva av sig själv heller. Men jag tror det är viktigt att tycka om sig själv. Att faktisk älska sig själv. Då tror jag man har mycket lättare att öppna sitt hjärta och verkligen älska andra. För vi behöver varandra.
Jag ska verkligen försöka sluta tycka så jävla synd om mig själv. Jag ska försöka öppna upp mitt sinne mera och ta in hur min familj och mina vänner mår. Jag vill stötta dem jag älskar och dem som verkligen stöttat mig. Jag vill ge tillbaka mångfalt det jag fått. 
the sound of letting go
En Hermès 


