Do it anyway!

Har i USA finns tragiskt nog inga a + en ring, a + tva prickar eller o + tva prickar men hoppas ni star ut med det har inlagget anda..

Min favoritsysselsattning nu for tiden ar att sitta vid poolkanten och sola. Under denna mycket belastande aktivitet fick jag fragan om vi har navelpercing i Sverige ocksa for de trodde det var en amerikansk grej. Jag forklarade da att "most people in Sweden gets it when they are 18 and stupid but I got it when I was 28 and stupid" och fick ett lysande svar (med en sydstatsdialekt): "Oh you are a late bloomer?!!". And thats absolutley right. I AM a late bloomer. Jag blommar sent och jag ska inte vissna nar jag kommer hem utan fortsatta blomma. Den har semestern har gjort mig gott..

Have you ever tried sleeping with a broken heart,

well you can try sleeping in my bed..

Don't hold on to a broken dream, just hold on to love. If you can't find a way to make it, don't hold on to it to tight.

I'll find a way to make it without you.

Igar var jag pa bio och sag Letters to Juliet. Sockersot och klyschig film men jag alskade den! For jag insag att jag verkligen ar en hopplos romantiker. Jag vill att min karlek ska komma ridande pa en vit hast nedanfor min balkong och saga att han aldig vill leva utan mig, till den dag vi dor.. Jag vill gifta mig och skaffa barn och leva happy ever after. Jag sager bara fuck it till allt som inte ar akta karlek..

Innerst inne i mitt hjarta vet jag att det inte fungerar riktigt sa. Karleken ar en kamp och inte alls sa sjalvklar som jag trott. Men jag vill inte slappa hoppet om akta karlek rikigt an, aven om hoppet fatt sig en ordentlig j-la torn pa senaste tiden...

Men det ar viktigt att inte tappa bort sig sjalv medan man hoppas pa karlek. Viktigt att man halker fast vid sina drommar och sin overtygelse om hur man egentligen vill leva sitt liv.

Jag avgudar Lady Gaga. Hon ar bara bast. Kopte en Cosmopolitan (tidningen) som inneholl en intervju med henne. Tydligen lamnade hennes kille henne for ett tag sen. Innan hon slagit igenom. Han sa till henne att hon aldrig skulle bli en stjarna. Skrattar bast som skrattar sist sager jag.. Och lady gaga sager fuck it till deras karlek genom det har citatet fran Cosmo (fortfarande tidningen..):

"Your career never going to wake up one morning and tell you it doesn't love you any more."

Just darfor ska man aldrig ge upp pa det man tror och vill sjalv. ALDRIG ge upp sina drommar. Gor man det blir man aldrig en stjarna... Och man utplanar sig sjalv pa sikt..

Hello hello baby you called. I can't here a thing.

What what are you saying, are you breaking up on me???

Sorry I can not here you I am kind of busy.

Just a second its my favourite song they gonna play. And I cannot text you with a drink in my hand. You should have made some plans with me, you knew I was free.

And now you wont stop calling me I'm kind of busy.

Not that I don't like you I'm just at a party. And I'm sick and tired of my phone baby. Tonight I'm taking no calls cause I'm dancing.

Stop calling, I don't wanna think anymore. I left my head and my heart on the dancefloor...

Moder Teresa ska ju ha varit en valdans vis och god kvinna. Hon brukade citera en dikt som heter "do it anyway" och har kommer ett utdrag. Jag tycker den ar valdigt bra de stunder man blir besviken pa sina medmanniskor. Fast inte sa mycket uppmarksamhet vid vad andra manniskor tycker om det du gor och ger dig for respons. Koncentrera dig pa vad som kanns bast i ditt hjarta. Do it anyway.

People are often unreasonable, illogical and self centered.

Forgive them anyway.

If you are kind, people may accuse you of selfish, ulterior motives.

Be kind anyway.

If you are successful, you will win some false friends and true enemies.

Succeed anyway.

If you find serenity and happiness, thay may be jealous.

Be happy anyway.

The good you do today, people will often forget tomorrow.

Do good anyway.

Give the world the best you have and it may never be enough.

Give the world the best you have anyway

You see, in the final analysis, it was bettween you and God.

It was never between you and them anyway.

Nog med visdomsord for idag. Eller forresten. Maste saga en sista sak. Som ar ytterst vist om ni fragar mig!!

ALSKA VICTORIA SECRET!!!!!!!!! En del sager att man bara kan kopa tillfallig lycka och inte bestaende lycka. Min lycka over att ha kopt tio par trosor och tre bh:s pa Victoria secret har i alla fall varit i tva veckor nu sa det tycker jag ar val investerade pengar. Man ar ju trots allt bara a lady.... (hmm jag mixar svenska och engelska pa varsta Victoria Silverstet-sattet. maste upphora sa fort jag kommer ater inom Sveriges granser..)

Puss

Byeee thoughts..

Det fanns en tid då jag tyckte att mat ute på fik och restauranger var godare än hemlagad mat. Den tiden är förbi. Mammas mat är godast av allt. Näst godast är min egen mat (då den är associerad med en ganska stor portion stolthet) och trea kommer alla andras mat, på fjärde plats restaurangmat och på sista plats fik-mat. Jag nästan avskyr fikmat nu för tiden. Ciabatta, pastasallad, baguetter, tacopaj, kycklingspett blää det står mig upp i halsen.

No thanks, kött och potatis tack!

Nu sitter jag och äter lite egenlagad mat och dricker busigt nog ett glas bubbel en helt vanlig måndagkväll. Ska duscha och sedan gå och lägga mig och titta på glee. Kanske är livet inte så åt helvete som jag trott de senaste veckorna... Fast för er som känner mig; det kan vända fort.

Hur ofta används inte uttrycket i-landsproblem?! Det känns fruktansvärt uttjatat men å andra sidan handlar typ hela den här bloggskrället om i-landsproblem, vet inte hur man bättre ska definiera det. Dagens i-landsproblem (i hård konkurens med att jag är så trött på ciabatta..) blir i alla fall att lakan-tillverkarna verkar ha fått hjärnsläpp. Tidigare fanns två hål längst upp mot huvudändan på själva påslakanet. Däri kunde man stoppa hänerna och sedan traggla sig igenom hela lakanet med händerna för att plocka upp själva täcket i det stora hålet. Mycket praktiskt. Men var har de tagit vägen?? Kan det vara så stor extra produktionskostnad att sprätta upp sådana hål? Mee miss. very much.

Men men som den desperata hemmafru man har blivit så är det bara att anpassa sig till rådande förhållanden och böka och knöka med täcket tills hörnen ligger i hörnen så att säga.

KBT kursens sista dag innehöll ett tankeexperiment. Sätt dig skönt tillrätta. Blunda. Tänk dig att du går på en äng med blommor en ljummen sommardag. Du går upp för en kulle och sedan ner för en slänt. När du kommer ner från kullen rinner där en liten bäck med löv som flyter på ytan. Sätt alla tankar du inte vill ha på ett löv. Känner du dig besviken på en kamrat, sätt den tanken på ett löv och låt tanken flyta ner för bäcken och bort från dig. Känner du dig värdelös, sätt tanken på ett löv. Känner du att den här övningen är töntig, sätt även den tanken på ett löv och låt den glida iväg.. Rätt skönt asså. Jag sätter härmed all skit på löv.

BYEEEE!!!!

I´m so happy!

Ibland känner man sig så dum. Puckad. Dålig och värdelös. Eller i alla fall jag. Vissa människor verkar som att de alltid är king of the world men jag tror inte att de innerst inne känner så. Eller så gör de det men sån är inte jag i alla fall.

Vi spelade brännboll för nån vecka sedan. Jag är fullständigt värdelös på brännboll. Körde taktiken stå på ett ställe på plan där få bollar hamnar och ägna tiden åt att sms:a i stället (på grund av att jag inte bara hade en känsla av att vara sämst utan dras med en kronisk rastlöshet..). Men jag överlevde det också, även om självförtroendet blev lite sargat. Men när Charlot föreslog brännbollsträffar i sommar fick jag en instinktiv känsla av att just då kommer jag nog att vara strängt upptagen..

Attitude is everything.

Och igår var sista dagen på KBT kursen. Det har varit en mycket givande vecka och diskussionerna har emellanåt osat hett. Jag har känt att jag droppat några intelligenta inlägg i debatterna och va rätt nöjd. Fram till och med att det var fem minuter kvar och diskussionen kring om det går att förebygga självmord eller inte var i sitt esse då en tanke poppade upp i mitt huvud. Men det är ju olagligt med självmord. Och då sa jag det. Och då såg alla ut som frågetecken och när de fattade vad jag menade övergick deras utseende till att utstråla "she´s a dumb ass" och min granne påtalade för mig att "den lagen togs bort på 70-talet". Jaha. Och då var det dags att runda av kursen och skriva utvärderingar och bla bla. Så att det kändes ju inte så där klockrent bra liksom. Dum dum dum. Men va f-n, jag bjuder på den!!

Senast självmord var olagligt såg man ut såhär.. uuups

I förra inlägget tog jag ju upp att man inte kan köpa sig till långsiktig lycka men däremot kortsiktig. Och det stämmer. Jag och söta Emmot panikshoppade på lunchen igår. "Oj den va fin och den va fin och den också och kanske en tunika och jaa en tunika till för den var ju i en annan färg och blått har jag aldrig haft och sjömansstuket är ju inne nu och en grå munkjacka måste jag bara ha för den täcker både min rumpa och är lite speciell för dragkedjan är på sidan och oj vilken klänning den kan jag ha på bröllopet kanske men hur som helt jag tar den!". Och när jag gick därifrån med en munkjacka, två tunikor, en klänning och en kavaj så var jag lycklig. Det går inte att förneka. Sedan var ju beviset för att lyckan var kortvarig att jag vandrade hem i natten, berusad på bubbel (som är min nya festdricka-sweeet säger jag bara!), i min nya tunika och kavaj med tårarna sprutandes ut tårsäckarna men so what?! Jag var lycklig mellan 13 och 22 och den lyckan kostade bara 2000 pix!!
I´m so happy! happy happy happy!

Så eftersom bloggen har blivit någon form av terapi för mig så blir det bara en jädra tugg om mig själv och min lycka och olycka men jag hoppas ni står ut tills dess att terapisessionen är över och jag kan börja knappra om vad den här bloggen egentligen handlar om. SEX AND LINKÖPING CITY. Love ya!
(My house i linköping city. och nån form av stor boll i bakgrunden. Tydligen nån djärv arkitekts tankar om att den ska ligga där, bakom husknuten, i framtiden. Bollen alltså. Hmm funderar på om det inte är läge att nästan längta efter den fruktansvärda filbyterskylten igen som färgade vardagsrummet med alla regnbågens färger....)

Prosit!

En studie har gjorts där man tittat närmare på vilka omständigheter i våra liv och egenskaper hos oss som gör oss till lyckligare människor. Det man kom fram till var att de som tänker positivt, har copingstrategier för att hantera jobbiga situationer, har många realtioner till medmänniskor, är närvarande i det de gör och har engagemang och åtaganden i saker som man vill fylla sitt liv med är lyckligare människor. Rika människor kan genom att bränna pengar kortsiktigt uppnå lycka men den långsiktiga lyckan kan man inte konsumera sig till. True words. Jag blir lycklig av att shoppa nya kläder, smycken, heminredningsprylar, ny dator (sååå fiiiin och rosa!) med mera men bara i stunden. Den äkta lyckan får jag av de människor (och djur) jag älskar och de uppgifter i livet som jag brinner för.

Men visst är den fin?! ;)

Idag klockan 19.25 var jag inte en lycklig människa. Då tänkte jag inte positivt. Jag hade inga bra strategier för att ta mig ur den jobbiga situationen utan försökte mest "stå ut" och jag var högst oengagerad i den aktivitet jag deltog i. Funderar på att stämma friskis och svettis för slöseri med min dyrbara tid (okej då jag hade inget bättre för mig men jag kunde ju haft..). Det var ett danspass där ledaren dansade på för fullt men inte en j-vel hängde med utan hattade ett steg hit, ett hopp dit, ett rull med höften åt vänster, höger arm upp och runt huvudet och så vidare. My lord. Musiken sög dessutom och liksom skar in i öronen.

Jag påstår inte att jag är något dansproffs. Inser att det ser för tääskigt ut när jag försöker svänga mina lurviga (hi hi internt skämt för de som kallar mig ludde) och fantasatiskt stela ben i takt till musiken men jag kan stegen i alla fall efter 10 års kämpande med jazzdans i Väderstad(som jag erkänner att jag helt saknade talang för). De som inte har dansat i 10 år måste verkligen känna sig som idioter. Nä blä säger jag bara.

Fast en som verkligen hade anledning att stämma mig snarare än friskis och svettis var den stackars tjejen som stod bredvid mig. Hon blev allt rödare i ansiktet och började nysa. Och inte bara en gång utan typ 15 gånger utan överdrift. Till slut smet hon ut. Då tittade jag lite diskret ner på mina gympabyxor och tänkte uuuuupss. Borde nog rollat lite katthår innan jag pös hemifrån...

Sorry... Ny antikatthårsstrategi är att duscha dem oftare... = mindra glada muffins och makaronen framöver...

Mensa, yes baby!

Denna veckan ägnas åt KBT, kognitiv beteendeterapi. För den icke psykologinsatte (vilket bland annat var jag när jag vaknade i morse) så handlar det i stora drag om att förändra sina beteende för att må bättre. Motsatsen kan vara om man mår dåligt och använder det som argument att exempelvis inte gå på en fest. "Jag mår för dåligt för att kunna gå". Men det gör man inte. Man gör ett aktivt val att inte gå. Man kan rent motoriskt gå på festen. Man mår antagligen inte bättre just då men man kan gå på en fest och må dåligt. Om man fortsätter så. Att "tvinga" sig till aktiviteter som man normalt sett tycker är kul så kommer det psykiska måendet så småningom att förbättras. Vi har mycket begränsade förmågor att styra våra känslor och tankar men vi KAN styra vårt beteende. Det har vi kontroll över. Vi styr till fullo var våra ben går och det är själva grunden i KBT. Gör något åt det du kan. Beteendet. Så kommer känslorna och tankarna på köpet efter ett tag. Riktigt intressant och väldigt användbart i livet. Lär återkomma i ämnet.

Jag gick i många veckor och skröt om hur lik jag var Bree van der Kamp. Och det var jag ju verkligen inte. Men nu är jag lite lik. För jag har börjat laga mat. För första gången in livet. Litet steg för mänskligheten. STORT steg för mig =) Igår pasta-köttfärslåda, idag pasta-kassler sallad. Så 100% av mina maträtter har innehållit pasta men det ska bli ändring på det till imorgon tänkte jag. Då Samantha, Miranda och Charlot kommer på bjudning. Vuxenpoängen bara skramlar in. Förresten kan jag ju passa på att min vegetarian-fas har gått över. Den blev bara två veckor lång. Det är ju jättekrångligt och jag gillar inte bönor vilket är ett stort handikapp som vegetarian...

Slutligen. Min bäbis har gjort ett enormt framsteg!! Makaronen är en högintelligent varelse. Jag har innerst inne alltid vetat om det med nu är jag fullständigt övertygad! Funderar på att ansöka om medlemsskap till Mensa åt honom.. Inatt kom han med en grön boll till sängen och jamade. För att bli av med kattskrället kastade jag den ut i vardagsrummet. Nån minut senare när man precis somnat om är han uppe i sängen igen och jamar. Då har han lagt den gröna lilla bollen framför sig och vill att den ska kastas iväg igen. Scenariot upprepade sig en tre fyra gånger sedan misstänker jag att han lyckades bli av med bollen, antagligen under soffan eller annat, för katter, otillgängligt ställe. Stackars efterblivna Muffins bara sprang efter Makaronen och trodde det var leken. Men han var nog glad ändå och är mina bäbisar glada är jag glad! Hmm undrar vad medlemskap i Mensa kan gå på...

I´m a genious!!

Vi ses i Nangijala

Livet alltså. Va sjukt det är. Så snabbt kan allting förändras. Med en enda mening slås allt i tusen bitar. Hela jag ligger utspridd på golvet och blöder. Inte fullt lika snabbt kan skärvorna sopas upp. Sättas tillsammans igen till helheten som brukade vara jag. Men det går. Det måste gå. Jag har lovat min morfar att det måste gå. Att jag ska knyta nävarna och kämpa. Och jag sviker ALDRIG min morfar.
Mormor och morfar. Jag kommer aldrig med ord kunna beskriva vad de har betytt för mig. Och betyder. Mormor dog i mina armar. Jag sjöng Amazing Grace och strök henne på kinden. Under de sista oregelbundan andetagen viskade jag i hennes öra att jag älskar henne. Och som jag älskar henne. Det finns ett passande engelst uttryck: infinite. oändligt.

På svenska heter Amazing Grace i stället Oändlig nåd men det skulle passa bättre med oändlig kärlek för så känner jag. Levande eller död. Jag älskar dig så länge jag lever mormor, och efter mitt liv ses vi igen i himlen. I Nangijala. Du sa alltid att du skulle sitta på ett litet moln och vaka över mig. Skydda mig från allt ont. Som min egna lilla ängel. Så nu tittar jag upp mot molnen och längtar efter dig. Du finns hela tiden i mitt hjärta men ändå, jag längtar efter dig så obeskrivligt mycket. Så att det värker in i själen och jag får svårt att få luft. Jag saknar dig oändligt. Du sa också alltid att du skulle dö för min skull. Och jag skulle dött för din skull, om jag bara hade vetat hur... Men jag vet att du aldrig hade tillåtit det. Aldrig någonsin.

Det finns tusen och åter tusen saker jag skulle kunna skriva. Minnen. Hyllningar. Kärleksförklaringar. Ingenting kan göra dig rättvis. Du kan inte sammanfattas inom ramen för ett blogginlägg. Hela du, alla minnen, alla kramar, all vår oändliga kärlek för varann. Det går bara inte. Men ville bara skriva några rader om min saknad. Du finns alltid inom mig, det är där du lever kvar. Du och jag mormor, för alltid alltid och i evighet. Tack för allt du har givit mig i livet. Jag saknar saknar saknar saknar saknar dig. Vi ses i Nangijala. JAG ÄLSKAR DIG.

Resultatet av reaktionsfasen...ghaa crazy

Jag tror att jag är mogen att skriva en bok när detta spektakel till period i livet är över. Aldrig förr har jag funderat eller grubblat så som nu. Aldrig förr har jag gråtit så från djupet av mitt hjärta. Sörjt så in i helvete. Reflekterat över min excistens. Aldrig förr har jag babblat så obegränsat. Eller lyssnat så intensivt. På vänner, familj, kollegor, chefer, forskningskollegor, släktingar, hårfrisörskor, piercingkillar, busschafförer, slumpmässigt drabbade individer på stan... nävars men nästan..

Har länge (två veckor, känns som 4ever) funderat på en text-tatoo över revbenen. Lite Megan Fox så där. Men vad ska där stå? Nåt intelligent på hibreiska (hebreiska?) kanske. Eller en dikt av nån. Ett ordspråk eller sångtext. "The show must go on" har varit ett hett alternativ liksom "det som inte dödar härdar" eller nåt sånt. Men sanningens ordspråk är nog ändå "Tiden läker alla sår" fast känns som ett lite töntigt och helylle uttryck att för alltid pränta in i sidan. Men jag hoppas mycket på tiden. Åh tid, flyt på. Låt det bli sommar, höst, vinter, vår. LÄK MIG.

Under årstiderna kommer olika faser att passeras. Chockfasen är nog förbi. Det var fosterstadiet och därifrån har jag lyckats räta ut mig. Nästa tre faser är reaktionsfasen, bearbetningsfasen och sedan nyorienteringsfasen. Under reaktionsfasen kan man enligt "skilsmässa.nu" vara rastlös och impulsiv (no shit sherlock holmes säger jag bara efter att spenderat eftermiddagen hos Federal Tatoos.. ghaaa what have I done?.. fast väldigt nöjd också) samt uppvisa flyktbeteende (har jag sagt att jag letar lya och man i Florida..typiskt flyktbeteende..). Så där är jag nu. Ser inte riktigt fram emot bearbetningsfasen fast där ingår att prata med allt och alla. Älta. Och där är jag ju redan också så är nog lite i två faser samtidigt. Kanske fram emot november så där kan man gå in i nyorienteringsfasen. SWEEET.

Obetalbar min på Charlot när jag kom hem till "oss" (tragisk tragisk fast va mysigt det är också, men lägenhet har höög prio..) och visade mitt verk. hi hi Kram vänner, I LOOOOVE YOU!!!!!