lördag 17 april 2010

Vi ses i Nangijala

Livet alltså. Va sjukt det är. Så snabbt kan allting förändras. Med en enda mening slås allt i tusen bitar. Hela jag ligger utspridd på golvet och blöder. Inte fullt lika snabbt kan skärvorna sopas upp. Sättas tillsammans igen till helheten som brukade vara jag. Men det går. Det måste gå. Jag har lovat min morfar att det måste gå. Att jag ska knyta nävarna och kämpa. Och jag sviker ALDRIG min morfar.
Mormor och morfar. Jag kommer aldrig med ord kunna beskriva vad de har betytt för mig. Och betyder. Mormor dog i mina armar. Jag sjöng Amazing Grace och strök henne på kinden. Under de sista oregelbundan andetagen viskade jag i hennes öra att jag älskar henne. Och som jag älskar henne. Det finns ett passande engelst uttryck: infinite. oändligt.
På svenska heter Amazing Grace i stället Oändlig nåd men det skulle passa bättre med oändlig kärlek för så känner jag. Levande eller död. Jag älskar dig så länge jag lever mormor, och efter mitt liv ses vi igen i himlen. I Nangijala. Du sa alltid att du skulle sitta på ett litet moln och vaka över mig. Skydda mig från allt ont. Som min egna lilla ängel. Så nu tittar jag upp mot molnen och längtar efter dig. Du finns hela tiden i mitt hjärta men ändå, jag längtar efter dig så obeskrivligt mycket. Så att det värker in i själen och jag får svårt att få luft. Jag saknar dig oändligt. Du sa också alltid att du skulle dö för min skull. Och jag skulle dött för din skull, om jag bara hade vetat hur... Men jag vet att du aldrig hade tillåtit det. Aldrig någonsin.

Det finns tusen och åter tusen saker jag skulle kunna skriva. Minnen. Hyllningar. Kärleksförklaringar. Ingenting kan göra dig rättvis. Du kan inte sammanfattas inom ramen för ett blogginlägg. Hela du, alla minnen, alla kramar, all vår oändliga kärlek för varann. Det går bara inte. Men ville bara skriva några rader om min saknad. Du finns alltid inom mig, det är där du lever kvar. Du och jag mormor, för alltid alltid och i evighet. Tack för allt du har givit mig i livet. Jag saknar saknar saknar saknar saknar dig. Vi ses i Nangijala. JAG ÄLSKAR DIG.

3 kommentarer:

Lisa Eriksson sa...

Snyft--- ;(

Anna P sa...

Åhh vad fint skrivet Sofia!!

Rhöös sa...

Din text beskriver dina känslor så otroligt bra! Och nu sitter jag här och gråter.

Hon måste ha varit en fantastisk kvinna! Och det är du också!

KRAM