Pyjamasparty anyone?

Efter att ha gått över Stora Torget igår insåg jag vad det är som gäller i vår. Om man ser 10 tjejer på 100m som har samma stuk på kläderna så inser man att det är "the shit". Så här är receptet på en helt rätt våroutfit:

En kort svart skinjacka

En större sjal som man kan vira ett par varv runt halsen

Ett par tighta jeans i mörk ton (svart, grå, mörkblått) gärna lite marmorerad i färgen lite åt stentvätthållet..

Ett par Converse

Ett par Ray-Ban

En högt sittande tofs

Snyggt tycker jag!

Som yngre hade jag svårt att ha sådär riktigt riktigt roligt om vi bara var tjejer. Kvällarna blev liksom lite mer exciting om det var killar inblandade. Men den vinden har fetvänt kan jag säga. På senare tid har vi haft så sinnesskukt galet roligt när vi bara har varit tjejer. Så där kul som jag tidigare bara föreställt mig att killar har. Typ i bastun efter match med en kall öl. Stryktipslördagar. Eller tv-spelskvällar. Eller vad det nu är killar gör de där kvällarna när de vill vara själva..

Jag gillar hårkväll med fotografering, shoppingresa till New-York, jag gillar pjamasparty, smyckeskväll, spritfest med bara tjejer, gå ut och äta, dricka vin och snacka skit, kolla film. Bara vara. Jag älskar att hänga med mina giirls!

Pyjamasparty, en helt klart underskattad och alltfär sällsynt förekommande företelse!

We are good enough

Carrie är inte död. Hon har bara varit galet oinspirerad under en längre tid. Men no more..

Ett säkert vårtecken är alla brudar med nya solbrillor som går och speglar sig i skyltfönster. I know cause I´m one of them... Ser jag cool ut eller inte?! Och svaret på den frågan är: när du går och glor på dig själv är du INTE cool!

Så på med brillerna, nya bruna bootsen, slitna jeansen och upp med håret i en busig tofs och gå ut på stan och lita på att du är döhet. För då är du det! Och samantha, jag såg dig!!!!

I alla fall nöjd med mina nya. Carrera är nog mitt märke.

Jag mår lite dåligt när jag skriver om de här grejerna. Egentligen, in the end of the day, är det HELT oväsentligt. Visst. Jag blir glad av att shoppa. Det är en lika effektiv ångestlindring som att sticka ut och springa ett varv runt ån. Men det är fortfarande en verklighetsflykt. En ångestflykt. Men måste det vara något fel?

Det händer helt fruktansvärda saker runt om i världen. Krig våldtäkt död radioaktiv strålning cancer krig död svält ensamhet död. Och jag orkar inte tänka på dem. Borde antagligen skänka halva min lön till elfenbenskusten. Åka ut med läkare utan gränser (något som jag för övrigt börjar fundera allt mer seriöst på..). Gråta över att det kan vara så hemskt. Men jag orkar inte.

År 2010 var ju ett ruggigt dåligt år. Det går liksom inte att säga något annat. DET SÖG. Men nu är det 2011 och det är ett bra "Carrie-år". Mina tårar är slut. Jag tycker inte synd om mig själv längre. Jag kan leva med mina egna katastrofer och tycker till och med att de har resulterat i något positivt. Känner mig starkare än nånsin. Jag saknar min mormor konstant och det gör ont rakt in i hjärtat men jag är också så glad över att hon har funnits i mitt liv så länge. Hon har format mig till den jag är och finns alltid med mig.

Jag försöker och vill verkligen finnas för mina närmaste. Min familj och mina vänner. För de jag träffar på i arbetet. Att ge en lagom stor del av mig själv i allt jag gör utan att själv förintas. Och sedan orkar jag ínte mer. Det finns inte energi kvar att engagera mig i världens problem. Önskar att det hade gjort det och kanske en dag...

Men tills dess får jag fortsätta sticka huvudet i sanden. Koncentrera mig på marken runt omkring mig. På mig själv och mäniskorna som jag har intill mig.

Och för att glömma ångesten över att världen typ går under (eller vad f-n är det som händer egentligen!!) så shoppar jag, stylar mig, färgar håret, träffar mina vänner och fikar med en latte och en cookie, reser till New York, skriver här, lyssnar på Billboard-musik, springer mitt varv runt ån, hetsar upp mig över att det inte gick så bra på matchen som jag velat, låtsas bry mig om det är Färjestad eller Skellefteå som vinner SM-guld, dansar i vardagsrummet till Katy Perry & Kanye West och intalar mig själv att jag är fabulous.

Men det är okej. Man gör så gott man kan. Och det vi gör är tillräckligt bra.

Så ut i solen. Be fabulous. We are good enough!!

No more cougar town.

Jag tror jag ska flytta. Ut från Cougar Town. Det är verkligen inte rätt kvarter att hänga i. No no.

Samantha är ju en rätt klok kvinna. Man ska inte ge sig in i destruktiva aktiviteter som bara leder ner i fördärvet. Det kan kännas lindrande för stunden men på sikt blir allt bara sämre. En ond spiral av destruktivitet. We do not wanna go there. Tack för tålamodet Sammie. Jag vet att jag är expert på att kasta mig mellan extremer av känslor men det känns så starkt innombords och lika snabbt går det över. Ska försöka tagga ner..

Men åter till sex. En brud på bussen satt och hojtade om sitt sexliv på Peace and love. Och då menar jag verkligen hojtade. Hur gärna jag än hade velat slippa höra hur hon hade taffligt oplanerat sex i ett tält med någon kompis till en kompis så var det helt omöjligt. Nu ville ju jag naturligtvis höra men kanske fanns det någon liten pryd tant som fick slaget den bussfärden... Tänkt innan man snackar säger jag bara. Think. Och va fick hon ut av det tältäventyret? Ångest. no more, no less. yepp yepp yepp.

Pride flickor. Pride. (säger det mest till mig själv. Byyyeeee C.Town)

När vi svepte nåra raspberry sour och "appeltini" på AW idag diskuterades den manliga kroppen. Och att det är synd om mannen. Vi kvinnor uppskattar inte en helt nude manlig kropp på samma sätt som män uppskattar en naken kvinna. Vi vill inte se det manliga behaget förrän det är oundvikligt typ. Vi borde ta vårat ansvar och gå ut med denna information till mannen. För att undvika obekväma situationer..

Nä nu ska här sovas. i fiiiina underkläder. För skit samma att ingen man ser dem. De är fina i alla fall!! Puss

you asked for it.....

Kanske är det dags att ge den här bloggen vad den tål. Mer sex har jag hört flera gånger. Så sex ska här bli.....

Först upp på tapeten är det här med one night fuck. Rätt eller fel?

Argument för att det är fel: Sex är en kärleksförklaring. När för varandra främmande människor har sex med varanna till höger och vänster väcker man djävulen liksom. I diken, på krogar, hemma hos varann eller borta på hotell så bli sex alldeles för lättillgängligt. Alltför många halkar dit och är otrogna. Och otrohet är bland det största svek man kan utsätta någon för. AVSKY.

Sen är det ju det här med känslor. Att ha sex med någon är väldigt intimt och väcker mycker känslor. Och we don´t wanna go there....

Argument för att det är helt okej att ha one night stand: Varför inte?

Fast det får stå för var och en. Vill man så får man. Om båda är tillgängliga för chat så att säga. Men kom inte till mig med ångesten dagen efter eller med yttrande som "varför ringer han eller hon inte tillbaka". Därför att du hade sex med honom eller henne! Det dödar liksom allt. Så one night fuck är helt enkelt one night fuck and thats it. Helt okej om man känner för det. Jag dömer inte. Men tro för allt i världen inte att det är vägen till någons hjärta... Då är man bara naiv.

Finns ju tusen andra argument för och emot så klart. Religiösa, medicinska, etiska och inte minst personliga värderingar.

Mina värderingar sedan många år tillbaka säger mig att det inte är my cup of tea. Och mina värderingar följer jag strikt, i alla fall i detta fallet.... Sedan får var och en tro vad den vill.

Ja det får bli dagens dos av sex.

Någon månad kvar tills jag och Charlot åker till NY city. Sweeeet. Ska bli så fruktansvärt skönt att komma bort. Fastän jag nyligen varit borta två helger i rad. Men rastlösen har blivit som ett gift i mitt blod. Tror jag är hypoman för jag behöver (kan inte) sova men ändå jobba, springa, umgås, bla bla utan att vara trött. Insomni. Rastlöshet. Får mig att göra saker som irriterar människor. Snälla stå ut med mig. I love you.

Till sista andetaget.

Man vet att man spenderar alldeles för lite tid hemma när man sitter och ugglar mitt i natten med en skål med musli, sylt och vatten i brist på något annat att gnaga på. Mjölk. I miss mjölk. Eller fil! Hade iof fiskbullar också men de smakade urk så de skänktes till mina tacksamma luddbollar. Ack the fabulous life of Linköpings Carrie Bradshaw...
Any how.. Ingen gick ju miste om det helt fantastiska bröllopet häromdagen. Och jag vet inte en enda kvinna som inte föll pladask för hela evenemanget och bara ÄLSKADE varje romantisk sekund av bröllopet. Själv satt mamma och jag och snyftade framför dumburken med varsitt glas champange (okej då det va nog mousserande) och en bit citrontårta (till mammas stora besvikelse var alla prinsesstårtor slutsålda).

TRUE LOVE

Jag älskar i alla fall bröllop. Jag älskar kärlek som man planerar att hålla fast vid för resten av livet. Tills döden skiljer en åt. Inte tills man inte känner för det längre, tycker det är jobbigt, inte står ut med katthårstrån, hittar någon snyggare eller någon som vill ligga mera eller helt enkelt bara slarvar bort kärleken. Utan tills man inte andas längre. Till sista andetaget. Tills hjärtat slutar slå. Tills döden skiljer en åt. Så intensivt vill jag älska och bli älskad. Och det är den kärleken man firar vid ett bröllop. HURRA! På fredag är det dags igen. Jag längtar!

Men nu ska här sovas. Undrar vad man ska käka till frukost imorrn. Funderar på musli med vatten eller vatten med musli. Lingen- eller jordgubbssylt? Oj oj alla dessa val i livet....

Sweet dreams!

It is time.

Ikväll har en timme lagts ner på hårvård. Mycket nöjd med mitt nya intresse och engagemang för mina hårtoppars hälsa. Först skumma upp schampot i handen (som redken-försäljaren instruerade om, då räcker en ml redkenschampo i ett år. Åhhh guuu va bra jag tar tre flaskor för 3000! Som hittat! ironi hi hi) och sen skumma in det i hårbotten. Check. Sedan skölja ur och handdukstorka håret. Mkt viktigt punkt har jag kommit att förstå. Annars rinner bara allt av från hårstråna och det vill vi inte! Sedan smeta in conditioner i hårtopparna. Se upp för hårbotten. se upp! Den blir typ flottig om den kommer i kontakt med conditioner har jag också nyligen lärt mig.
Sedan skölja ur. Handdukstorka igen. Smeta in lite silkesdroppar i ett jämnt skickt. Inte för mycket, och inte för lite. Hemligheten bakom silkesdroppar. Sedan ska man spraya i värmeskydd inför föningen och eventuellt plattningen eller lockningen om man föredrar det. Helst föna med kall luft men då jag har väldigt väldigt många fast oerhört tunna hårstrån skulle det ta mig till imorgonbitti varför jag väljer att brumma på med högsta värme och rikligt med värmeskydd!

Sedan ska det stoppas i lite klegg i topparna så att de håller samman och till sist lite stadgande spray. Fabulous! och klart på ett litet kick!

Hår och underkläder. Det är det nya nu. Om jag inte haft en stortå som var en halv centimeter för lång för alla skor som produceras till det kvinnliga könet så skulle skor också vara det nya nu. Men det är det således INTE. buuhuuu.

Något annat som jag reflekterat mycket över den senaste tiden är respekt för sig själv och vikten av att tycka om sig själv. Jag kan kasta mig ut i de ohämmades land och säga att jag tycker verkligen om mig själv. Jag tycker om att vara med mig. Jag har verkligen roligt med mig själv. Jag gillar min smak på kläder, musik och smink. Jag tycker mina skämt är roliga och mina tankar ganska intelligenta. Jag tycker oftast att jag har rätt :) Självklart har jag viss självdistans och inser att jag ibland klär mig fult, drar usla skämt, är dum och har fel med mera men man måste ha överseende med sig själv på samma sätt som man måste ha övereseende med sina vänner och familjemedlemmar. Ingen är perfekt. Och det ska man inte kräva av sig själv heller. Men jag tror det är viktigt att tycka om sig själv. Att faktisk älska sig själv. Då tror jag man har mycket lättare att öppna sitt hjärta och verkligen älska andra. För vi behöver varandra. No man and no woman is an island.

Den andra saken, att respektera sig själv, hänger tätt samman med att tycka om sig själv. Jag tycker om mig själv och jag vill inte utsätta mig för att någon behandlar mig respektlös. Jag vill inte utsätta mig själv för att den man jag älskar håller kontakt med en annan kvinna samtidigt som han är med mig. Jag respekterar mig själv mer än så. Jag har mer stolthet än att jag låter mig trampas och spottas på och sedan bara ligger kvar och ber om mer. Jag reser mig upp. Skakar av mig. Säger fuck it till den typen av "kärlek" och går vidare. CARRIE ON liksom. It is time.

Jag ska verkligen försöka sluta tycka så jävla synd om mig själv. Jag ska försöka öppna upp mitt sinne mera och ta in hur min familj och mina vänner mår. Jag vill stötta dem jag älskar och dem som verkligen stöttat mig. Jag vill ge tillbaka mångfalt det jag fått. 6 and the city 2. IT IS TIME.

Sex and Linköping city. Part two.

Vaknar med en smak av redbull-vodka i munnen. Och minnena från en väldigt trevlig kväll. I sängen ligger två luddiga killar. Men ingen nyrakad man. I stället sjukt mycket kläder. All packing från USA och en hel hög nyinköpta plagg (kan fortfarande inte fatta rean på Carlings som gjorde mig två shorts, en kjol, två klänningar, två t-shirts och ett par leggings rikare!) En känsla av vemod sköljer över mig tätt följd av en känsla av att jag har en kniv rakt in i hjärtat och en annan rakt in i magen. Men då slår det mig. Det är dags för 6 and Linköping City 2. Det är dags för CARRIE ON!!

Hur ont det än gör så hör jag bara...

the sound of letting go

Så jag knyter mina händer. Bokar resan till New York. Jag älskar min familj, mina vänner och mina luddbollar. Jag kommer att älska en man igen. Men mitt liv tar inte paus i väntan på det. Jag tänker leva nu! Och jag tänker leva fucking fabulous!!!

Puss

ps vad har kisa-samantha och posh beckham gemensamt??

En Hermès Birkin bag!!!!