Livets stora gåta...

Det finns vissa saker man tror att man aldrig kommer att glömma. Händelser som sårat en så rakt in i hjärtat och själen så att man tror att ärren efter skadorna aldrig kommer att läka. Men sen en dag inser man att man skiter i det.

En sak som jag just idag inser att jag skiter i hände för cirka 10 år sedan (jaa precis; hög tid att lägga åt sidan!!). Jag fick en kommentar som jag var så fullständigt oförberedd på. Jag var helt avslappnad, utan någon som heslt gard uppe. Som när man står och spänner knäna och någon kommer bakifrån med sina knän och trycker till på ens egna knän.. Man är helt bortdribblad..

"har du inte blivit lite rund i ansiktet?".

Mitt tonårshjärta började både blöda och gråta. Men först förstod det inte vad som hade hänt. "näää det tror jag inte... " stammade jag fram och lämnade platsen. Men sedan förstod jag vad som hänt. vad som hade hänt var inget att tveka på. Men en fråga som grämer mig än idag är varför?? Sannolikt avundsjuka som är den egenskap som vi människor "begåvats" med som jag avskyr allra mest men som kan komma smygande lite nu och då men som INTE gör oss till sämre människor, bara människor som alla andra..

Så nu efter 10 år kan jag sitta på badrumsgolvet med lite tända ljus och i min ensamhet (med

undantag för sällskapet av Chris eller vad han heter i Coldplay) inse att jag inte bryr mig längre. Eller det är också fel. Jag bryr mig. Och jag ångrar mig. Jag ångrar att jag gick och var sur över det där uttalandet i 10 års tid. Ångrar att jag inte ens vid denna människas dödsbädd kunde släppa det och inse att det är mänskligt att fela. Man måsta älska, glömma och förlåta. Vare sig det är den man älskar, ens familj, vänner eller andra människor som man stöter på genom livet. Och komma ihåg att själv är man långt ifrån perfekt heller. Och om någon gör ett misstag. Och blottar en svaghet, så måste man inse att det finns så mycket annat som denna människa sitter inne på. Så mycket gott som man går misste om när man dömer ut individen för ett enda misstag.

Men kommenter unga kvinnors kroppar ska man ALDRIG göra även om man måste glömma och gå vidare om det nu skulle hända. Det kommer alltid att innebära att man gör ett sår på det unga hjärtat. Ett sår som oftast tar lång tid att läka. Men det läker, förr eller senare.

Så älska. Glöm. Förlåt. Och älska ännu lite mera.

För att lätta upp fredagnattens blytunga tankar så hade jag världens mysigaste krismöte idag. deltagare: jag och Susy (med den fin fina tröjan. 1. kvinnlig dvs med ett hjärta. 2. cool. Eld är alltid coolt, det kommer jag tycka tills jag är 100. 3. rea-fynd. 150 pix. klart prisvärd. Puss fina fina vän!). Samtalsämne: "scottskrisen". Det talas mycket om finanskrisen. Men personligen tycker jag att den fått oförtjänt mycket uppmärksamhet om man jämför med scottskrisen som råder i vår grannstad i väster. Biljetterna ska tydligen vara SLUT!! Efter lite brain-storming kom vi egentligen inte fram till något konstruktivt förutom att man skulle kunna hoppa över staketet till området om det hade varit utomhus (vilket det inte är) alternativt bryta oss in till en tjej vi vet har biljetter och sedan spela helt oförstående då hon börjar sakna dem och vi snyggt glider in på galan (som man ändå får anse att en tillställning i Motala Folkets park är!).

The drama continues...